Tappad tråd

Sprang igenom göteborgsvarvet i lördags på 1:24:51. Att jag inte var helt toppad var jag medveten om. Pollenträning och lite bihåleproblem ställde till en hel del inför loppet. Men ändå, jag jag borde prestera lite bättre. Rannsakade mig själv och kom fram till att ca 39min på 10km borde vara lagom. Startade också så och passerade 10km på 38:56. Höll farten ganska bra fram till 15km, som passerades på 59:01 (men då har man gnetat sig uppför götaälvbron). Från 15km tappade jag alltihop. Kände att jag började bli trött i låren och blev mer och mer sittande. Det händer nästan aldrig och det brukar vara en indikation på att jag är sned i rygg/bäcken. Får kolla upp det. Oavsett, så skall man orka hålla ihop. Gnetade sakta vidare och blev väldigt förvånad när jag började se Daniel framför mig vid ca 19km. Kom ikapp honom precis vid ingången till slottskogsvallen. Först tänkte jag dra på en rökare, men kom fram till att det var löjligt. Han hade uppenbarligen haft en tung dag han med, så vi sprang tillsammans över mållinjen. Kändes rätt.

Det känns som jag tappat stinget lite. Har inte riktigt den där motivationen att ta i allt jag har och det känns riktigt tråkigt. Innan varvet var jag laddad på att ta tag i lite fartsatsning och försöka bli lite snabbare, men nu känns det mest som ett monumentalt berg som skall försöka överstigas. Det är jobbigt. Men skam den som ger sig! Man skall göra det man är rädd för. Springa 5km till exempel. Det är jag rädd för, det är jobbigt. Så det skall jag göra. Förhoppningsvis ger det mig en skjuts i träningen. Ja ja. Känner mig gammal helt enkelt. Dassigt. Skärpning!

Igår var det lilla göteborgsvarvet och mitt fysfenomen till 11-årig dotter skulle för första gången ta sig an 2,4km tillsammans med sina lagkamrater i Jitex fotbollslag. Hon sprang i mål på 10:06 och kom 3:a i F11 vit grupp. Helt fantastiskt! Hon är verkligen ett fysfenomen, som en studsboll som aldrig slutar studsa. Efter loppet var det 1h fotbollsmatch i serien. Idag är det samma sak eftersom dom behövde folk i det andra jitexlaget. När dom behöver det ringer dom alltid min dotter eftersom hon alltid vill spela. ”skall du inte vila benen lite då, du har ju betongvader efter loppet?” ”Va? vaddå? Nää.” Enkelt. Inga krussiduller.

Jag måste hitta tillbaks till det där igen. Inga krussiduller. Bara spring. Bara göra det. Så har jag alltid rullat, det kan man inte bara släppa. Bit ihop och sluta lipa. Inte bli bekväm, det är förkastligt.

Helgens hjälte!

Nytt fokus

Den här veckan är det dags för göteborgsvarvet. Har ingen aning om hur det kommer gå. Är ganska genomtränad, men saknar snabbhet. För en vecka sedan kände jag inte alls för att tävla, men nu känner jag att jag svarar ganska bra på träningen, vilket också har gjort att jag ser fram emot att springa. På lördag får vi se vad det blir. Förväntar mig inga stordåd, men inte heller plattlopp. Ja ja.

Efter Boston Marathon kände jag att jag faktiskt tröttnat på att traggla igenom halvårslånga program för ett lopp. Mest trött mentalt över de långa marafart och tröskelpass som alltid står på agendan. Jag är tämligen uthållig, men jag är lite less på att alltid känna mig som en brummande traktor utan överväxel. Jag vill känna mig lite mer som en gasell, bryta cirklarna och få ett nytt fokus. Så det tänker jag göra!

Jag kommer träna för att försöka bli snabbare på milen och halvmaraton. Maraton kommer jag inte befatta mig med förrän jag känner att jag tagit ett kliv framåt på dessa distanser. Det finns fortfarande chans att bli snabbare eftersom jag så sent som i höstas satte två halvmaror under mitt tidigare halvmararekord. Så jag kör på och ser var jag hamnar. Något säger mig att med lite sänkt veckomängd samt riktade fartpass så kan det gå att pressa gränsen för vad jag tidigare har gjort. Känns ganska peppande att byta fokus. Det kommer ta lite tid, men det är helt okey. Det är roligt att träna och det är roligt att ha utmanande mål att träna mot. I mitt fall handlar det om att någon gång göra 1:19:59 på halvan, och för att göra det behöver jag förbättra min miltid. Gör jag låga 36, då gör jag sub80 eftersom jag tar med mig farten till längre distanser och det baserar jag på erfarenhet och min uthållighetsprofil.

Egentligen kommer varvet på tok för tidigt i denna satsning och jag har inte riktigt hunnit förbättra farten speciellt mycket. Men jag var anmäld, och jag kommer springa. Ser det som att jag får ett basvärde att utgå ifrån. Efter varvet kommer jag köra ett 5km lopp följt av ett par 10km lopp under sommaren. Var jag står när höstens lopp närmar sig vet jag inte. Men denna satsningen ser jag som ganska öppen och innefattar minst ett år med fokus på de kortare distanserna. Det som är bra är att man kan tävla mer när man kör kortare distanser. Med maraton får man, som mest, ett försök per halvår. Med fler tävlingar på kortare distanser kanske jag kan få bort lite av mina aversioner mot 10km distansen som jag verkligen har svårt för. Det är en fullkomligt vidrig distans. Maraton är också vidrigt, men på ett annat sätt och den smärtan är jag bekväm med eftersom den passar mitt lynne och min löpprofil bättre. Den mentala härdsmältan man får på 10km är jag väldigt obekväm med. Men skam den som ger sig, det skall bli kul att utmana sig själv på ett annat sätt ett tag och se vad det ger.

Jag gillar att ha mål uppsatta och roliga resor att se fram emot. I höst blir det såklart den årliga resan med överläkaren. En halvmara skall avklaras. Nästa vår är det dags att åka tillbaks till peak district med Macky Mack och denna gången får vi nog sällskap av den anglofila fanatikern mårdhunden. Den resan ser jag väldigt mycket fram emot. Att springa nedför 25% lutning i ojämn terräng, snubbla på fårstängsel, få syra upp över öronen och veta att ett felsteg gör att man trillar ner 50m och landar på en bergvägg, det är en underbar känsla av frihet och man känner verkligen att man lever. Detta i sällskap av sköna männsikor som delar ens egna vurm för löpning. Det blir inte bättre än så.

Så det är med full glädje jag nu byter fokus bort från maraton till förmån för andra mål. Maraton har alltid varit och kommer alltid förbli det finaste och jag kommer komma tillbaks till den distansen i framtiden. Tills dess säger jag på återseende på obestämd framtid.

Mot framtiden!