tag:blogger.com,1999:blog-75985331598653163212024-03-06T00:09:22.417-08:00VÄGEN TILLBAKA EFTER EN FEJSPLANT-HUR el G SPOTTAR Mr MURPHY I ANSIKTET OCH GÅR VIDAREAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.comBlogger43125tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-4044365783807901262016-05-23T03:43:00.001-07:002016-05-23T05:19:37.091-07:00Tappad tråd<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Sprang igenom göteborgsvarvet i lördags på 1:24:51. Att jag
inte var helt toppad var jag medveten om. Pollenträning och lite bihåleproblem
ställde till en hel del inför loppet. Men ändå, jag jag borde prestera lite
bättre. Rannsakade mig själv och kom fram till att ca 39min på 10km borde vara
lagom. Startade också så och passerade 10km på 38:56. Höll farten ganska bra
fram till 15km, som passerades på 59:01 (men då har man gnetat sig uppför
götaälvbron). Från 15km tappade jag alltihop. Kände att jag började bli trött i
låren och blev mer och mer sittande. Det händer nästan aldrig och det brukar
vara en indikation på att jag är sned i rygg/bäcken. Får kolla upp det.
Oavsett, så skall man orka hålla ihop. Gnetade sakta vidare och blev väldigt
förvånad när jag började se Daniel framför mig vid ca 19km. Kom ikapp honom
precis vid ingången till slottskogsvallen. Först tänkte jag dra på en rökare,
m</span><span style="font-family: verdana, sans-serif;">en kom fram till att det var löjligt. Han hade uppenbarligen haft en tung dag
han med, så vi sprang tillsammans över mållinjen. Kändes rätt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Det känns som jag tappat stinget lite. Har inte riktigt den
där motivationen att ta i allt jag har och det känns riktigt tråkigt. Innan
varvet var jag laddad på att ta tag i lite fartsatsning och försöka bli lite
snabbare, men nu känns det mest som ett monumentalt berg som skall försöka
överstigas. Det är jobbigt. Men skam den som ger sig! Man skall göra det man är
rädd för. Springa 5km till exempel. Det är jag rädd för, det är jobbigt. Så det
skall jag göra. Förhoppningsvis ger det mig en skjuts i träningen. Ja ja.
Känner mig gammal helt enkelt. Dassigt. Skärpning!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Igår var det lilla göteborgsvarvet och mitt fysfenomen till
11-årig dotter skulle för första gången ta sig an 2,4km tillsammans med sina
lagkamrater i Jitex fotbollslag. Hon sprang i mål på 10:06 och kom 3:a i F11
vit grupp. Helt fantastiskt! Hon är verkligen ett fysfenomen, som en studsboll
som aldrig slutar studsa. Efter loppet var det 1h fotbollsmatch i serien. Idag är
det samma sak eftersom dom behövde folk i det andra jitexlaget. När dom behöver
det ringer dom alltid min dotter eftersom hon alltid vill spela. ”skall du inte
vila benen lite då, du har ju betongvader efter loppet?” ”Va? vaddå? Nää.”
Enkelt. Inga krussiduller.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Jag måste hitta tillbaks till det där igen. Inga
krussiduller. Bara spring. Bara göra det. Så har jag alltid rullat, det kan man
inte bara släppa. Bit ihop och sluta lipa. Inte bli bekväm, det är förkastligt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2JndOz_75eQaNSGumpD4yV8MnNPBlIcLQOPfpBJXd6PCAzLMUAGF1xAZS7YOExSvvyzF5RbPn1iND5YmZZu4vfqmgdkIHB5h9u4wZTzqigGKZAu-AL6LNQeMXCoxUlT1q8BTH25LDZ60/s1600/IMG_20160522_120953.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" height="324" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2JndOz_75eQaNSGumpD4yV8MnNPBlIcLQOPfpBJXd6PCAzLMUAGF1xAZS7YOExSvvyzF5RbPn1iND5YmZZu4vfqmgdkIHB5h9u4wZTzqigGKZAu-AL6LNQeMXCoxUlT1q8BTH25LDZ60/s640/IMG_20160522_120953.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Helgens hjälte!</span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqqV2Z7ZNJOmKEN3PXN939Xo7QwpeH7ajb225GMFti0BE82wqTrjZnCEtcwuWoYaciD_92DvijnydhEosFr7EYAONKScUM6uBkkfosHHH5-9YaFsLRuuVT_pmOGpO7DCZjsMVlahXiU4w/s1600/IMG_20160522_120953_1.jpg" imageanchor="1" style="text-align: center;"><img border="0" height="336" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqqV2Z7ZNJOmKEN3PXN939Xo7QwpeH7ajb225GMFti0BE82wqTrjZnCEtcwuWoYaciD_92DvijnydhEosFr7EYAONKScUM6uBkkfosHHH5-9YaFsLRuuVT_pmOGpO7DCZjsMVlahXiU4w/s640/IMG_20160522_120953_1.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-87993276712007977522016-05-16T02:01:00.003-07:002016-05-16T02:01:54.520-07:00Nytt fokus<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Den här veckan är det dags för göteborgsvarvet. Har ingen
aning om hur det kommer gå. Är ganska genomtränad, men saknar snabbhet. För en
vecka sedan kände jag inte alls för att tävla, men nu känner jag att jag svarar
ganska bra på träningen, vilket också har gjort att jag ser fram emot att
springa. På lördag får vi se vad det blir. Förväntar mig inga stordåd, men inte
heller plattlopp. Ja ja.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Efter Boston Marathon kände jag att jag faktiskt tröttnat på
att traggla igenom halvårslånga program för ett lopp. Mest trött mentalt över
de långa marafart och tröskelpass som alltid står på agendan. Jag är tämligen
uthållig, men jag är lite less på att alltid känna mig som en brummande traktor
utan överväxel. Jag vill känna mig lite mer som en gasell, bryta cirklarna och
få ett nytt fokus. Så det tänker jag göra!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag kommer träna för att försöka bli snabbare på milen och
halvmaraton. Maraton kommer jag inte befatta mig med förrän jag känner att jag
tagit ett kliv framåt på dessa distanser. Det finns fortfarande chans att bli
snabbare eftersom jag så sent som i höstas satte två halvmaror under mitt
tidigare halvmararekord. Så jag kör på och ser var jag hamnar. Något säger mig
att med lite sänkt veckomängd samt riktade fartpass så kan det gå att pressa
gränsen för vad jag tidigare har gjort. Känns ganska peppande att byta fokus.
Det kommer ta lite tid, men det är helt okey. Det är roligt att träna och det
är roligt att ha utmanande mål att träna mot. I mitt fall handlar det om att
någon gång göra 1:19:59 på halvan, och för att göra det behöver jag förbättra
min miltid. Gör jag låga 36, då gör jag sub80 eftersom jag tar med mig farten
till längre distanser och det baserar jag på erfarenhet och min
uthållighetsprofil.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Egentligen kommer varvet på tok för tidigt i denna satsning
och jag har inte riktigt hunnit förbättra farten speciellt mycket. Men jag var
anmäld, och jag kommer springa. Ser det som att jag får ett basvärde att utgå
ifrån. Efter varvet kommer jag köra ett 5km lopp följt av ett par 10km lopp
under sommaren. Var jag står när höstens lopp närmar sig vet jag inte. Men
denna satsningen ser jag som ganska öppen och innefattar minst ett år med fokus
på de kortare distanserna. Det som är bra är att man kan tävla mer när man kör
kortare distanser. Med maraton får man, som mest, ett försök per halvår. Med fler
tävlingar på kortare distanser kanske jag kan få bort lite av mina aversioner mot
10km distansen som jag verkligen har svårt för. Det är en fullkomligt vidrig distans.
Maraton är också vidrigt, men på ett annat sätt och den smärtan är jag bekväm
med eftersom den passar mitt lynne och min löpprofil bättre. Den mentala
härdsmältan man får på 10km är jag väldigt obekväm med. Men skam den som ger
sig, det skall bli kul att utmana sig själv på ett annat sätt ett tag och se
vad det ger.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag gillar att ha mål uppsatta och roliga resor att se fram
emot. I höst blir det såklart den årliga resan med överläkaren. En halvmara
skall avklaras. Nästa vår är det dags att åka tillbaks till peak district med
Macky Mack och denna gången får vi nog sällskap av den anglofila fanatikern
mårdhunden. Den resan ser jag väldigt mycket fram emot. Att springa nedför 25%
lutning i ojämn terräng, snubbla på fårstängsel, få syra upp över öronen och
veta att ett felsteg gör att man trillar ner 50m och landar på en bergvägg, det
är en underbar känsla av frihet och man känner verkligen att man lever. Detta i
sällskap av sköna männsikor som delar ens egna vurm för löpning. Det blir inte
bättre än så.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Så det är med full glädje jag nu byter fokus bort från
maraton till förmån för andra mål. Maraton har alltid varit och kommer alltid
förbli det finaste och jag kommer komma tillbaks till den distansen i
framtiden. Tills dess säger jag på återseende på obestämd framtid.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Mot framtiden!</span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-71891293048429962652016-04-26T01:12:00.000-07:002016-04-26T01:12:52.951-07:00Boston marathon<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Först och främst vill jag förmedla hur tacksam jag är över
allt jag fick uppleva under min vistelse i Boston. Det är så många saker som
tillsammans utgör en formidabel helhet. Loppet, upplevelsen av loppet och allt
som hör det till. I kombination med det fantastiska resesällskapet blev detta
till en av de roligaste loppresor jag varit på och för det är jag väldigt
tacksam.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Ja, vad skall man säga om Boston maraton egentligen? Som
maratonlöpare är detta ett lopp som bara måste upplevas. Det är svårt att
beskriva upplevelsen, för den är verkligen speciell. Jag får försöka så gott
det går helt enkelt...</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Låt oss ta det från början. Vi (kära frun och jag) anlände
till Logan international kl 15:00 på lördagen och efter att ha mött upp fantomen
och gabs åkte vi till hotellet som låg perfekt beläget nära Boston common. Inte
världen bästa standard, men centrala hotell i Boston kostar skjortan och vi
hade lyckats fixa plats på ett av de billigaste. Sängarna var bekväma,
personalen trevlig och frukosten var bra –fullt godkänt! Väl incheckade mötte
vi upp Mackan och Baddaren som hade anlänt tidigare. Att äta middag i Boston
under maratonhelgen visade sig vara snudd på en omöjlighet eftersom allt var
fullt. Det slutade med att vi tog den överblivna, DDRinspirerande,
gnisselbrölande konstruktionen dom kallar tunnelbana, till cambridge för att
tillslut få plats på cheesecake factory. På vägen tillbaks gick vi in på
mikrobryggeriet ”Rock bottom” ett stenkast från hotellet och bokade upp ett
bord till efter maran. Smart drag.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9IPIwDO4ujna2Z61LaLtE5g7Qs8T-egFjTHX1H2aJaduHioTJq5byNtPXzCV6lB92291qkg98WDRwiMyW6Z0KZjQJC4SA8EXCvDM0fjs4mhJz-7Kk303IU5FxeCsk9DnajisLHvlr-tA/s1600/IMG_20160426_094917.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9IPIwDO4ujna2Z61LaLtE5g7Qs8T-egFjTHX1H2aJaduHioTJq5byNtPXzCV6lB92291qkg98WDRwiMyW6Z0KZjQJC4SA8EXCvDM0fjs4mhJz-7Kk303IU5FxeCsk9DnajisLHvlr-tA/s640/IMG_20160426_094917.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Söndagen började med en morgonjogg längst Charles River,
följt av mässbesök för att hämta ut nummerlappar och göra inköp. Kul mässa, men
man blir lite mosig i skallen av ljudnivån efter några timmar. Vi följde upp
detta med att fika och strosa upp och ner för Newbury street. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinPGCBVTFgitMYn_D3ZTja6k0LkKimDnMOIA7yk-SxmQiGRk_8HjQxHSxJinUpXqQQqvrMuVxiuAxk2Wdz-yqL1EtNnvjWB9oUdqy8m2NwxcUJs6jMIfxKtcxgRQ6yZp1gHkJFEUFIELQ/s1600/IMG_20160426_095122.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinPGCBVTFgitMYn_D3ZTja6k0LkKimDnMOIA7yk-SxmQiGRk_8HjQxHSxJinUpXqQQqvrMuVxiuAxk2Wdz-yqL1EtNnvjWB9oUdqy8m2NwxcUJs6jMIfxKtcxgRQ6yZp1gHkJFEUFIELQ/s640/IMG_20160426_095122.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Gabs och fru G
gick in i en tingeltangelaffär med fokus på feer och älvor, medans jag och
fantomen tog sikte på sneakersaffären brevid. När vi kommer in i älvaffären
står Gabs och berättar om storsjöodjuret med världens mest excentriska
affärsinnehavande människa. Han verkade vara konstant hög på svampar och omgav
sig med älvor och skogsmystik. När Gabs hade köpt en liten present, fick hon
”fairy sprinkle” strösslat över paketet för att ge det lycka. Only in america. Det
finns mycket dåligt med amerika, men just det där att folk vågar vara olika
gillar jag skarpt. Snubben var hur skön som helst. Det där beskriver nog Boston
på bästa sätt. Ta enbart det bästa av amerikanskhet och lägg till europeiskt
tänk och medvetenhet om din omgivning. Då får man en mix av människor som i min
mening slår det mesta. Bostonians i ett nötskal.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilPHqk6cEKS0v-9J5Adt0wT_8ygv9HdFcSt4-v6OrNtuB8cCexGq-eP7PWxnuP1-Zp80UejBkbOkoOlAKGWbZJ3qNTgNI2lEvcV_KJfImM0FeFcJb5uBTBI-bMpjP-zMpjD8h6kbXxDRs/s1600/IMG_20160426_094737.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilPHqk6cEKS0v-9J5Adt0wT_8ygv9HdFcSt4-v6OrNtuB8cCexGq-eP7PWxnuP1-Zp80UejBkbOkoOlAKGWbZJ3qNTgNI2lEvcV_KJfImM0FeFcJb5uBTBI-bMpjP-zMpjD8h6kbXxDRs/s640/IMG_20160426_094737.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Måndag morgon var det så dags! Maratondagen var här. Körde
vanlig Running_G stil och var tämligen förvirrad när klockan ringde, men styrde
upp det snabbt. Vi traskade upp till Boston Common och det gula bussarna för
transport till Hopkinton vid 06:00. Jag och fantomen satt och softade och
reflekterade över hur långt det var vi skulle springa ändå. Mackan satt och
tjattrade med en ny bekantskap hela vägen ut till athletes village. Väl framme
fanns det massor av saker att mumsa på för den hungrige. Bagels, kaffe,
energidryck och bananer i massor. Vi slog oss ner i gräset på Mackans inköpta lila
yogamatta och softade. Det var soligt. vid 08:00 började det bli varmt. Fick ta
av mig en del överdrag redan. Insåg att solkräm nog är bra, så jag gick bort
till medical tent och fick lite att smörja över flinten, öronen och axlarna.
Det var ett smart drag. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyaflmyuupN5guzJLZ8yAoDGqrugLLEbr57j6eBGzMXKDTVdEaL1MbdazfbhJ64A9sZx2pb0z59vtG9lSuMp5MgkbB6EE0mpqIC4JMl9UhJo-DZN8_izqyn_iTS1x1to86qL5_JX9IcF4/s1600/IMG_20160426_094612.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyaflmyuupN5guzJLZ8yAoDGqrugLLEbr57j6eBGzMXKDTVdEaL1MbdazfbhJ64A9sZx2pb0z59vtG9lSuMp5MgkbB6EE0mpqIC4JMl9UhJo-DZN8_izqyn_iTS1x1to86qL5_JX9IcF4/s640/IMG_20160426_094612.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vid lite efter 09:00 fick vi gå ut mot startfållorna. Här
var jag, Mackan och Fantomen tvugna att separera efter att ha önskat varandra
lycka till. Sedan gick jag där i en skock med människor genom Hopkinton fram
mot min startfålla. Efter ca 10min kom jag fram till wave 1, corral 5. Lagom
stora fållor och ingen trängsel. Nu började det bli riktigt varmt och solen
tryckte på en hel del. Språkade lite med en äldre herre som stod brevid mig.
Han var trevlig. Han hade linne, splits och....fleecehandskar på sig. <span lang="EN-US">En tjej som stod brevid frågade
”what’s up with the gloves?” Han svarade ”I know it’s hot, but I need the
gloves for psychological reasons”. </span>Inga konstigheter. Skön kille. Sen
var det dags! Startskottet smäller av och det rör sig sakta framåt. Det tar mig
ca 1’30” att komma fram till startlinjen och direkt kan jag springa i hyfsad
fart. Mycket folk, men det gör inte så mycket. Alla omkring mig springer ju i
samma farter eftersom vi har liknande kvaltider. Hittar ett skönt tempo ganska
snabbt. Efter ett par kilometer känner jag att jag är riktigt torr i munnen.
Det var då fan också att det behövde vara så varmt. Detta innebär att jag måste
dricka mycket mer än jag gillar. Jag är lite som en kamel, dricka gör jag helst
sen. Dividerar lite om hur jag skall lägga upp planen. Skall jag ändra den för
att anpassa mig till solen? Nää, det är ju fan tråkigt. Om jag springer halvan
på 1:26-27 är det inga problem. Antingen har solen inte påverkat mig nämvärt
och det är bara att kuta vidare. Eller så kommer jag känna att jag blivit lite
kokt, men har inte sprungit snabbare än att jag kan ta mig i mål ändå. Att
sänka farten för att gå i mål på typ 3:05 bara för att det är varmt är ju
löjligt. 3:05 eller 3:35 spelar ingen roll. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vi springer genom lite småsamhällen och det är massor av
folk ute och hejar. Det är peppande. En hel del ”Go Sweden” och även ”heja
sverige” får jag pga av mitt linne. Det är kul, high fivear en massa männsikor
och tänker på min kära frus ord att inte glömma att njuta av resan också.
Klockar första två 5km i jämn fart på 20:18 och 20:22. Dricker en massa vatten
och sportdryck eftersom jag måste, det är varmt. Passerar även 15km vid gott
mod. Vid 17km känner jag att värmen har tagit en del på mig. Gnetar dock vidare
och någon kilometer innan halvvmarapassering hör jag det. Det låter som ett
jämnt muller eller bullrande. Deso närmare jag kommer desto högre blir det och
när jag ser de välkända brudarna vid Wellesley college är ljudet öronbedövande.
Några hundra meter igenom en hysteriskt skrikande massa av tjejer som gapar och
skriker. <span lang="EN-US">Skyltar med ”free
kisses” och ”I love you, I’ll do anything” ”kiss me now” Helt galet! </span>Sjukt
häftig upplevelse som gav mig gåshud. Kollar på killen brevid mig och smajlar. Han
skrattar tillbaks och skakar på huvudet. ”Pretty cool huh?” ”yeah”. Passerar
halvmaran på ca 1:27, men känner att nu är det kört. Inte sådär akutkört, men
jag vet vad som väntar om jag är såhär rökt nu. Bestämmer mig där och då att ge
upp klockan och bara vara i loppet och uppleva allt. Min mage är spänd och jag
har håll av och till på höger sida. Vid 25km springer jag in på en bajamaja och
gör lite toa och passar även på att toatoa. Kändes bra. Gnetar vidare och har
problem med att diafragman är typ som en fiolsträng och snart har jag håll från
ena sidan rakt över hela magen till andra sidan. Ja ja, det är ju inte farligt.
Stannar och trycker lite med näven under revbenen. 10m framför mig står ett
helt gäng och tokgormar ”Sweden, you can do it”, jag smajlar och säger ”hang
on, I got it” kramperna släpper lite och jag börjar springa igen. Detta möts av
minst 20 high five och vrål. Sköna människor. Så himla peppande. Blir glad. Så
nu är jag vid de berömda newton hills. Eftersom jag inte kan springa på gränsen
av vad min fysik klarar har jag inga som helst problem med dessa backar som i
all ärlighet inte är så branta. Siktar in mig på Hearbreak hill där jag vet att
fru G, Gabs och Baddaren skall stå och heja. En massa löpare omkring mig hojtar
”Good Job” och jag undrar vad dom menar. Sen ser jag, dom hejar på en kille med
amputerade ben. Det gör jag med. Funderar lite på att man har inte ens rätt att
tycka att det är lite småjobbigt i solen när andra springer på kolfiberben. Så
enkelt är det. Jag är faktiskt inte alls trött rent muskulärt, bara lite kokt
och diafragmaproblem. Håller utkik efter fru G, Gabs och Baddaren i nån
kilometer och där var dom. Kul att se dem. Jag stannar till, snackar läget
lite, dricker lite vatten och sedan drar jag vidare. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDr0DnGl0-LwR8FjFvikG9PisgXW9FRMSI7JO3mwVd7LrDn6w_Tas62VTlvodysXRO9vIxVPKI1wLrCUDNurbnDMe9Bk7YfcKHg9OMBbif3uI2ilotUpVhz5AdMr-tCjOATqQeLIJwFBs/s1600/IMG_20160426_094355.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDr0DnGl0-LwR8FjFvikG9PisgXW9FRMSI7JO3mwVd7LrDn6w_Tas62VTlvodysXRO9vIxVPKI1wLrCUDNurbnDMe9Bk7YfcKHg9OMBbif3uI2ilotUpVhz5AdMr-tCjOATqQeLIJwFBs/s640/IMG_20160426_094355.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Gnetar på, stannar lite
ibland och går en bit eftersom magen dragit ihop sig. Vid 33km får jag en mugg
med isbitar av en liten kille. Tackar så mycket för det och svalkar huvud och
nacke. Det var underbart. Nu närmar vi oss de centrala delarna av Boston och
det är riktigt mycket folk överallt och dom hejar och vrålar och peppar hela
tiden. Fantastisk stämning. När jag är någonstans runt Coolidge corner vid ca
35km springer jag förbi ett DJ-bås där dom kör House of Pain:s ”Jump around” på
hög volym. Får ett infall, varför inte? eftersom jag inte är trött i benen
överhuvudtaget så är det bara att göra det. Jag börjar hoppa omkring jämfota och
snurra runt i luften och fjanta. Denna högst oväntade handling från den
flintskallige i sverigekläder möts av öronbedövande jubel och vrål. På riktigt
alltså, helt öronbedövande! ”Sweden” ”Go Sweeeden” ”jump, jump” ”Sweeeeeedeeeen”.
Jag blir helt ställd över det. Det går liksom inte att förklara. Något av det
häftigaste jag varit med om i loppsammanhang. Jag får ett adrenalinpåslag utan
dess like och gör massor av high five och sätter iväg som en skållad råtta. Ja,
i ca 300m innan jag får håll överallt i magen och måste stanna. Står och viker
mig dubbelt med ett stort leende och tänker att det där var det verkligen värt.
Jag lallar vidare och innan jag vet ordet av är jag framme på Boylston och där
är målbågen och jag går i mål. Klockan tickar fram till 3:21 vid målgång. Högst
ovesäntligt, det här loppet var så mycket större än tiden.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgchsPgyPS646FYVZcq2fuV6e301R0vNwML_AzCXyFqSofkAlpfCNbj_OQk_SpXO46Z0ya9iEEaHQwR2Rzk1cNXxDedbvKjnQYPIoBkr7yNHnJw0nYUPQ5744dRZ3N6tDLROXBbfLag9tk/s1600/IMG_20160426_095011.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgchsPgyPS646FYVZcq2fuV6e301R0vNwML_AzCXyFqSofkAlpfCNbj_OQk_SpXO46Z0ya9iEEaHQwR2Rzk1cNXxDedbvKjnQYPIoBkr7yNHnJw0nYUPQ5744dRZ3N6tDLROXBbfLag9tk/s640/IMG_20160426_095011.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag letar efter fantomen lite, men hittar inte honom, så jag
traskar hemåt. Går lite vilse, sätter mig på en bänk och vilar magen. Helt
oberörd i benen, men magen är spänd och andas är lite jobbigt. Folk går förbi
och gratulerar mig. Kommer tillbaks till rummet. Lägger mig i fosterställning
på sängen en stund. Funderar lite och sen kommer jag på det! Svep en flaska
vatten så kommer du spy upp all sportdryck och vitargo. Det kommer kännas bra efteråt.
Jag gör så, och det tar nån minut innan jag snackar med Ralf och nån liter
kommer ut direkt. Mår förträffligt efter detta. Fantomen kommer ner till mitt
rum och vi snackar om loppet. Sen går vi och sätter oss och tar en öl och
snackar med de andra, som alla har dykt upp. Öl, chips och godsaker intages i
långsam mak. Och jag njuter av stunden. Njuter över upplevelsen jag just har
varit med om och personerna jag sitter och delar den med runt det lilla bordet
på Hotellet. Det kunde inte vara bättre. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Tack Boston, tack alla sköna människor, tack mintinisar, big
papis, mookie bobbleheads och fairy sprinkles. Jag kommer alltid tänka tillbaks
på de här dagarna med ett leende på läpparna. Episkt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiecuL1QjAKRP4RkPIDhezD5sODydC2yRCgupsHJuJLMkyz7GBN0Mqi2Up5kRJIdHKW0xDEnOV2EvfNnHzomsXyZQnjmi4kh7TlV4m6jeaLM5tJ-whSmzKg3vQmB56IfswtpHPncLR9DA/s1600/IMG_20160420_101424.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="474" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiecuL1QjAKRP4RkPIDhezD5sODydC2yRCgupsHJuJLMkyz7GBN0Mqi2Up5kRJIdHKW0xDEnOV2EvfNnHzomsXyZQnjmi4kh7TlV4m6jeaLM5tJ-whSmzKg3vQmB56IfswtpHPncLR9DA/s640/IMG_20160420_101424.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-39014426460524647462016-04-05T06:43:00.002-07:002016-04-05T06:43:17.451-07:00Boston -2 veckor<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jaha ja, nu är det faktiskt mindre än två veckor kvar tills
jag skall besöka utmattningens yttersta gränsland på bostons gator.I hög grad
dags för en uppdatering alltså. Sist jag lämnade er befann jag mig i Melbourne
i 16 dagar i full färd med att göra en patenterad Goranoidisk löparcomeback,
dvs från noll till hundra utan att tänka efter och utgå från att det håller.
Ja, förutom att jobba då vilket jag såklart också gjorde. Så, på sexton dagar
samlade jag ihop knappt 290 km direkt från 7 pass på fem veckor. Till min
förtjusning höll jag ihop och kom ut på andra sidan lite bättre förberedd inför
maraton. Mest nöjd med att jag inte drog på mig nån förkylning. Tätt följt av
att jag lyckades med bedriften att skippa jetlag. Såg till att sova lite på
planet och vara löjligt trött på kvällen då jag kom hem. Sen lyckades jag hålla
ut på dagarna och somna som en bebis vid 21-tiden. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Veckan då jag kom hem var påskvecka, så då åkte vi till
landet. Satte ett tröskelpass på tisdagen sådär lite halvförsiktigt. Inser att
jag behöver två saker: minst ett långt marafartspass typ snart, samt överfart,
så att marafarten känns mer avslappnad. På landet gick jag ut och körde
marafart. Cykelvägen förbi golfbanan, mot askersund x 4. Tänkte först att 15km
blir nog bra om jag orkar. Vid 13km tänkte jag att nä, det är nu det här passet
måste göras, så bara gör det. Siktade mot 20km. När jag närmade mig tänkte jag
att ”äh, 21,1km blir bra”. Tryckte av klockan på 1:25:59 med progressiva
femmor. Mycket nöjd med den prestationen. I Melbourne hade jag bestämt att om
jag lyckades göra 16 dagar stenhårt så skall jag fokusera på att ge kroppen en
chans till att studsa tillbaks innan Boston, så jag varvar tuffa pass med
mycket vila och veckomängder på ca 50-55km. Väl hemma från landet slog det
till, poff liksom! pollenkoma... Herregud vad bonkad jag blev. Skyhöga nivåer
av al och hassel. Försökte jogga och 10km i lugn fart kändes som intervaller.
Började medicinera men det tar ett tag innan allt känns bra. Så jag fick jogga
och ständigt påminna mig om att jag har form, jag har bra träning, detta
betyder ingenting. Bestämde mig också för att gå in och köra ala kvalitetspass
som är kvar inne på löpband. Så igår gick jag in och körde löpband. Tänkte köra
6-8x 1000m i 3’38-fart. Men eftersom jag har en IQ i paritet med en lobotomerad
grävling, så sprang jag i 15,5km/h istället för 16,5km/h. Insåg detta efter 4
repetitioner och blev riktigt sur. 15,5km/h är 3’48-fart och det är
tröskelfart. 0,95km trösklar med 1 minuts vila gör ju ingen löpare, det är ju fjantlöpning.
Så då fortsatte jag och satte 7km rakt av i 3:48-fart. Kändes riktigt bra!
Underbar känsla att springa med full lungkapacitet och jag fick ett kvitto på
att formen ändå är där. Uthålligheten är jag inte orolig för med 7-8st +30km
innan ebolan, följt av 34,6; 34 och 30 (varav 21,1km i marafart) km efter
ebolan. Men jag behöver dessa trösklar. Gick tillbaks till kontoret med en skön
mosig känsla i kroppen och en vetskap om att sub 3 drömmen i Boston ändå lever
i högsta grad. Ja, det beror nog på hur mycket pollen det är i Boston då och
hur jag reagerar på amerikanska pollen. Sånt kan man inte gräva ner sig i, det
blir som det blir och man får ta det som det kommer helt enkelt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-size: 11pt;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Nu kör jag vidare, på fredag väntar 6-8x 1000m i
3:38-fart! på jobbets löpband, sedan är det ett pass till på tisdag. Vet inte
riktigt vad det skall innehålla. Eventuellt 5km tröskel rakt av. Eller nåt
annat. Nån som har nåt bra förslag? sen är det avfärd över stora pölen mot
Boston på lördag morgon nästa vecka. Peppad! Skall göra allt jag kan för att
sätta sub 3, lita på det.</span></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-26047440379088810062016-03-16T17:26:00.003-07:002016-03-16T17:26:56.292-07:00Damage contol<div class="MsoNormal">
<i><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">"Blodsmak i munnen, lungan känns som den kollapsat. Två
röda från att smaka döden över asfalt, strö över min aska, sår fyllda med havssalt. Benen tar mej framåt men just nu går det så sakta. Spring som om du hade snutar i hälen, kuta som det bodde gudar i själen. Fötterna svävar på tusen frågor, med ett hjärta i brand som ett hus i lågor. Viljan är min enda odödliga del, ställ mej i graven ja kommer inte ligga ner....<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">...Så vi gör all smärtan värd och det syns att vi siktat upp. För nu e vi nästan där, så jag ger det min sista suck, SPRING...... Jason
Diakité”<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Sju löppass på fem veckor. Fem veckor. Det är illa på
riktigt, det går inte ens att skoja bort om man vill förbereda sig för ett
maraton. Framförallt inte när man därtill lägger att just tidpunkten för dessa
fem veckor sammanfaller med en tid som är väldigt viktig för maratonprestation.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Ebolan från helvetet. Ja, ni som haft vinterns influensa vet
vad jag menar. Den där extremt irriterande sjukan som däckade en några dagar,
men sen låg kvar i bröst och luftvägar i vecka efter vecka. Just den. Man kan
hata den hur mycket man vill, men det hjälper inte. Det är lite som att dricka
proteindrinkar på gym när man dragit i två maskiner på 45 minuter, eller vräka
i sig mat på varje kontroll när man springer ultra i 8-minutersfart –det ger
ingenting. Så vad göra? Jo, man skall göra allt man kan för att stå på
startlinjen så väl förberedd det går, med de förutsättningar som finns. Det
inre kravet kräver det, <i>viljan är min
enda odödliga del</i>.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Just nu befinner jag mig i Melbourne och jobbar i två
veckor. Jag väldigt tacksam och glad över att få uppleva denna stad, den är
verkligen fantastisk. När jag satt där på planet var jag mitt inne i de fem
veckor som jag helt enkelt får titulera mordortiden. Äntligen började jag bli
frisk. I sann pessimistisk anda utgick jag från att en förkylning var att vänta
när jag landar på andra sidan jorden. Då blev jag ursinnig på mig själv. Hur
skall jag någonsin kunna komma tillbaks om jag nedvärderar mig själv hela
tiden. Tiden är nu och det är dags att sluta lipa, annars blir det en golgatavandring
genom bostons förorter i april. Så då bestämde jag mig. På med hoodien för att
skydda mig från drag, ingen alkohol, för att hjälpa immunförsvaret, samt spruta
näsan full av nosoil för att inte få för torra slemhinnor där mikroskopiska
kräk kan få fotfäste. Jag vet av erfarenhet att när jag är själv, utan min kära
familj finns det två vägar att gå. Svart eller vit. Om jag inte har en plan och
genomför den hemfaller jag åt förkastligt leverne bestående av öl och osund
mat. Så jag bestämde mig, den vita vägen gäller (den är inte helt ölfri, men
den består av måtta) och den består av en jävla massa mil.
Springa-jobba-springa-äta-skita-sova, på repeat.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Landade sent på en fredag i Melbourne. Lägenhetshotellet där
jag bor är valt med omsorg så att det finns närhet till olika löparrundor. På
lördagen satte jag igång. Dubbelpass. På morgonen utforskade jag the tan, en
3,9 km grusslinga runt botaniska trädgården, samt en vacker 5 km grusslinga
runt Albert Park på kvällen joggade jag ett pass till, för att inte somna av
jetlag vid 16:00. Det var ganska jobbigt att springa i 30 grader när man precis
kommit från nollgradigt Sverige, men det var bara att bita i det sura äpplet
och vänja sig. Solen smekte mig och jag njöt av att springa igen, jobbigheten
till trots. På söndagen gick jag rakt på det. Pang liksom. 24 km, varav 12,5 i
form av 5-5-2,5km med 1km jogg mellan i någon form av maratonansträgning. Körde
såklart för hårt och kroppen var i chocktillstånd. Bonkade så det stod härliga
till. Blev lite nedstämd av detta men vägrade ge upp. Måndagen kom och jag var
för trött för att orka ut på morgonen, så jag joggade på kvällen istället. På
tisdagen vilade jag. På onsdag morgon joggade jag igen och lade in 5km i
maratonanstägning. På kvällen körde jag tröskelpass 3x2km+8x100m strajds. Höll
på att dö av värmeslag och jobbighet. Det var skitjobbigt, och varmt! Torsdag
var det morgonjogg, följt av två distanspass på fredagen. På lördagen körde jag
maratonfart igen. Denna gången 10km rakt av. Fick till negativ split på detta i
form av 20:33/19:58. Lite synd, hade jag tagit det lite lugnare hade jag nog
orkat 15km. glad ändå, det är inte lätt att hitta rätt när det är 30 grader och
man inte är van vid värmen. Hade som mantra under hela denna veckan att använda
värmen som träningseffekt. När jag väl kommer hem kommer det kännas lättare
igen. På lördag insåg jag att min diet bestående av sushi, räkor, sallad och
nudelsoppa kanske inte räcker om man nu skall springa som en skållad råtta.
Detta var i och för sig medvetet eftersom mordortiden lämnat mig i allt annat
än utmärglat tillstånd som utmärker många maratonlöpare. Så jag tryckte i mig
en enorm pizza för att ha energi för söndagens långpass. Missförstå mig inte
nu, jag gillar mat och vräker i mig i tid och otid, men det är svårt att äta
när det är så varmt. På tisdagen toppade temperaturen på över 40 grader på
eftermiddagen. Med vinden som blåste, kändes det som att sitta i en bastu och
blåsa med en hårfön rakt in i ansiktet. På lördagkvällen var jag trött ända in
i benmärgen och var inte övertygad om att ett långpass var det bästa för mig på
söndagen. Sov som en liten bebis och när jag vaknade var benen ändå hyfsat
pigga. Eftersom det skulle bli varmt på eftermiddagen var jag tvungen att ge
mig ut på förmiddagen medans det var molningt. följde en cykelbana ut till
south Melbourne beach. Sedan sprang jag på en magisk fin cykel/gångväg som
följde havet, genom Middle beach-Elwood-Brighton. Tänkte såhär: om jag springer
17km innan jag vänder, då kan jag inte fuska och korta ner passet bara för att
jag är trött. men jag blev inte trött, jag lallade på och 34,7 km senare var
jag hemma igen.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Sket fullständigt i att vila och på måndagen gav jag mig ut
igen. På tisdagen tänkte jag köra tröskelpass, men var tvungen att avbryta
eftersom kroppen skrek av utmattning. Så på onsdagen vilade jag och hängav mig
åt stretching och djävulsrullen från Manschester. Idag är det torsdag och jag
har morgonjoggat och kommer köra ett distanspass i eftermiddag. Sen är det väl
ett marafartspass som väntar på fredagen, lugnt på lördag och långpass på
söndag.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Summerar in återstartsveckan på 125 km samt första nio
dagarna i Melbourne på 175 km. Andra veckan kommer landa på 100-120 km insh’allah.
<i>Det finns ingen genväg bara en väg. Spring spring till det känns i din benväv...</i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Det blir inga rekord i Boston, det är säkert. Men tro mig,
jag gör vad jag kan med det jag har och jag skall göra allt i min makt för att
komma i mål med flaggan i topp. Vad det ger för tid vet jag inte, det får vi
helt enkelt se den 18 april.</span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-15559676691294327692016-01-27T03:13:00.002-08:002016-01-27T03:13:17.948-08:00Vecka 16 och 17 (att påminna sig själv om att löpning är ganska jobbigt)<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Sådär, nu har jag klarat av två veckors träning till av
bostonsatsningen. Dessa två veckor är alltså de första veckorna i cykel 2. I
slutet av cykel 1 började jag känna att träningen går ganska trögt och jag
svarar inte så väl som jag borde. Detta är ofta ett tecken på att man kör lite
för hårt. Eftersom jag är rätt usel på att avvika från planen har jag kört mig
själv i botten otaliga gånger tidigare. Noterade detta rent tankemässigt och
gick vidare och tränade på som vanligt. Bra G! IQ fiskmås som vanligt. Hursomhelst
så var vecka 16 enbart distans (skulle varit några strides, men dom sket jag i
eftersom det var svårt nog att bara springa i det vita lappmöglet som lagt sig.
Vecka 16 kan sammanfattas såhär: hem från jobbet, till/från jobbet, till/från
jobbet, till/från jobbet, till jobbet, vila, långpass. Alla dessa pass gjordes
i varierande temperaturer från <st1:metricconverter productid="-18 C" w:st="on">-18
C</st1:metricconverter> till <st1:metricconverter productid="-4 C" w:st="on">-4
C</st1:metricconverter>. Det stör mig inte nämnvärt att springa i kyla, alltså
torr, kall kyla. Vädret var fint, underlaget mestadels bedrövligt. Söndagens
långpass avverkades i form av 34km med raketroten Olof. Alltid lika trevligt.
Kunde inte köra så kuperat jag ville eftersom man inte kunde springa i skogen
utan fara för vurpor, så det fick bli cykelbanor, 8:an i skatås samt lilla
delsjön runt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Summerade in vecka 16 på 98km. Dock fortfarande lite orolig
för känslan i löpningen. Medans jag oroade mig fortsatte jag springa, det säger
sig självt. Nu dock med en gnagande känsla att överträningens brant närmar sig
med stormsteg om jag inte tar tag i detta. Under tiden gnetade jag på med vecka
17. Denna vecka skulle innefatta ett fartpass med blandad
tröskel/10k-fart/200ingar. Men i början av veckan hörde IcebugJonas av sig och
frågade om jag ville springa winterrun på lördagen med Team Icebug. Först
tänkte jag: nä, det är fan skitjobbigt att springa 10k nedtränad. Sedan blev
jag förbannad på mig själv och tänkte att det skall jag visst göra, för man
måste tukta kroppen med lite påminnelser om hur jobbigt det är att springa,
annars blir man vek. Så jag strukturerade om veckan så tävlingen fick räknas
som fartpasset. Fick även med raketroten i laget och han fick spendera sin
40-års dag med att kuta runt liseberg, vilket han gärna gjorde. Så på lördagen
var det dags då. Det var ett riktigt trevligt arrangemang och det var lite
magiskt att springa inne på liseberg med massa snö på träden och tyvärr, även
på marken. Det var fackelshow, skön stämning och kul. Startade såklart för
snabbt och drog första kilometern på ca 3’35-fart. Gnetade på och varvade på
19:10 ungefär. Körde på vad jag kunde, men på andra varvet när man tappat
klippet i steget, började man slira runt ordentligt i snön och då tappade man
fart. Andra varvet gjorde jag på just under 20min. I mål på 39:08 och en 22:a
plats. Tyckte först att jag var sämst i världen, ganskade dock upp mig lite
efter ett tag. Folk med samma sluttid som mig vet jag är minst 1-2min snabbare
än mig på 10k och halvmaraton vanligtvis. Det kändes bra. På prisutdelningen
blev vi uppkallade på scen som vinnande lag i mixed klass också. Det var ju
roligt, det var inte så roligt att dagen efter läsa om att vi kom tvåa och
Sävedalen var de rätta segrarna. Inte jobbigt på så sätt att vi inte vann, mest
tråkigt att sävedalen inte fick stå på scenen som rättmätiga vinnare. Så tvåa
kom vi, inte 1:a. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">I min stora förvirring om hur jag skulle göra med min
träning, drog jag i mig lite öl och vin ett par dagar på raken. Vaknade på
måndagen med sjöblöt säng, huttrande kropp och feber. Och nu kände jag att
vila, det är nog bra! Så jag vilar, blir frisk och laddar batterierna. Sedan
skall jag hålla örnkoll på att jag inte trillar över gränsen. Känner mig ganska
tillfreds ändå, jag har många bra veckor bakom mig, nu gäller det bara att
träna smart fram till april. Tröstshoppade ett par skor igår. Det kändes bra.
Nya skor –nya möjligheter.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Summerade in vecka 17 på 83km.</span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-48158272773695593442016-01-15T05:01:00.003-08:002016-01-15T05:01:50.672-08:00Vecka 13, 14, 15 (slutförande av maratoncykel 1)<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Ja, jag vet. Bedrövlig uppdatering på blogen. Känns som att
jag inte riktigt vet vad jag skall skriva, mer än att rapa upp min träning. Jag
var ganska sen på bollen med det här bloggandet. När blogarnas tid är förbi, då
började jag skriva. Väldigt gubbigt och världsfrånvänt. El G goes gubbe! Nu kan
man definera gubbe hur man vill. En del definerar det som dreglande åldringar,
andra som lönnfeta, tunnhåriga 40 åringar vars största mål i livet är att dra i
sig 5 burkar öl på fredagen och sedan repris på lördagen. Gärna framför
champions leauge kval eller dylikt. Ja, medans de brakfiser i soffan. Nu är jag
tämligen tunnhårig, men det där andra stämmer nog inte så värst väl in på mig.
Brakfiseriet kan jag mer förlika mig med. Jag har nämligen märkt att det är
fullkomligt omöjligt att rulla på djävulsrullen från Manchester utan att någon
gång under dessa minutrar förära omvärlden med höga fanfarer från mina bakre
regioner.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jaha, nu spårade jag ur igen. blogande var det jag var inne
på. Skall man fortsätta skriva eller lägga ner? Jag vet inte riktigt. Känns
inte som att jag förmedlar så mycket till omvärlden mer än mina diverse
vedermödor och min träning. Eller kanske skall jag fortsätta till jag sprungit
Boston maraton och avsluta där? Eller skall jag fortsätta? Jag vet inte. är det
nån som ens läser?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Efter denna högst filosofiska inledning om gubberier och
blogande skall jag nu förmedla er om hur min träning gått de senaste veckorna.
Vecka 12 var första veckan i maratoncykel 1, som består av fyra veckor. Den
veckan har jag redan avklarat i tidigare bloginlägg. Nu har tiden förflytttat
sig jättemånga svängningar baserat på cesium 133 och vips så har jag avklarat
hela cykel 1! eller nä, inte så mycket vips över det. Maratontäning är fan
jobbigt och tro inget annat. Man får det att låta lätt när man ordbajsar, men
det är en rätt tuff utmaning att göra det som krävs. Men det vet ni ju alla
redan. Så:</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><i><u>Vecka 13 (94km).</u></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Ett nyckelpass på onsdagen enligt 2miles tröskel + 3x1k
interval. Detta kördes på cykelbanan utanför det Rosengrenska palatset i
Åmmeberg. Satte T-delen enligt plan på 3’48/k. syrade ner mig något
överdjävligt på första intervallen och körde likt en desperat slugger på väg
att börja gråta av utmattning 2x1k+0,5k. den sista gick bara inte. Gör om gör
rätt. 3’36/35 och 3:32-fart. Om jag inte hade dödat benen efter 20m på första
hade jag ganska lätt satt 3’35-fart. Dumskalle. Nåväl, följde upp veckan med
30km långrepa innefattandes 2xmilen i skatås samt fyra stycken distanspass på
11-12km/pass.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><i><u>Vecka 14 (62km).</u></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Denna vecka rubbades mina cirklar oroväckande mycket. Detta
kom sig av akut matförgiftning på nyårsafton vilket föranledde två dagars extra
vila. Lyckades minimera träningsförlusten hyfsat bra och skrapade ihop veckans
mängd på tre pass. Ett långpass på 32km i kraftigt kuperad terräng med
progressiva 6km varv i gunnebo (5’03/4’59/4’51/4’40). Utöver detta fick jag
till en 18km samt en 12km distans. Tolvkilometarn i mycket trevligt sällskap i
form av Macky Mack i rösjöspåren.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><u><i>Vecka 15 (81k).</i></u></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Två tröskelpass denna vecka var nyckelpass. på onsdagen var
det 4x1mile +8x200m. Avklarade detta ganska bra och flåsmässigt var jag helt
med och trots ganska sega ben drog jag igenom det med 3’47/46/45/44 i farter.
Tvåhundringarna satte jag på 38” efter två inledande kalibreringsrundor på 39”/36”.
Bra så. Det andra nyckelpasset avverkades på söndagen enligt ren tröskel 2x1mile+2miles+1mile.
Var helt oladdad och tyckte synd om mig själv innan passet. Äckligt lappmögel
hade infekterat cykelbanorna, det var slask, kallt och blåste en hel del.
Första repetitionen gick i kraftig motvind och landade på 3’54/km. Var gråtfärdig
och tänkte att jag lägger ner den här skiten. Maraton är bajs. Visste att jag
skulle få medvind på andra, så jag bestämde mig att köra den ändå. Nu kändes
det väldigt mycket bättre och jag satte den i normal fart (3’44/k). Var
fortfarande inte övertygad om löpningens förträfflighet och 1min senare väntade
3,2km. Tvingade mig att göra den under devisen att ge upp är totalt förkastligt
om man inte är skadad eller sjuk och det var jag inte. Jobbigt. Minst sagt.
Gnetade mig igenom med 3’47/k. Sedan var det ju bara 1,6km kvar och nu fick jag
vila 2min innan det var dags. Det gick det med och jag satte den på 3’44/k.
Detta passet var en viktig vinst över elementen och min egen skalle. eloge till
mig själv för det var riktigt jäkla hårt slit från första till sista steget.
Utöver dessa pass fick jag till tre distanser på 15, 10, 19km.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 11pt;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Sådär. That’s it. Är nästan igenom första
veckan av cykel 2 nu. Men det får jag återkomma till. Kanske. Om jag orkar
skriva igen</span></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-62661621123435814962015-12-28T07:56:00.004-08:002015-12-28T07:56:40.854-08:00Vecka 12<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jaha, då ligger man efter med blogandet igen. Det blir lätt
så när man är julledig. Bättre sent än aldrig dock! Så nu kör vi, håll till
godo. Vecka 12 var starten för mitt 18v långa maratonprogram. Det består av 4v
cykler, där varje cykel innefattar följande: 1v med fokus på trösklar, 1v med fokus
på tröskel/intervall, 1v med fokus på marafart och en vecka med bara distans
och strides. Man kan flytta om veckorna inom en cykel för att få saker att
bättre passa verkligheten, ni vet det där andra som försigår omkring en när man
inte tänker på löpning. Så det slumpade sig som så att uppstartsveckan, v12
fick hänges åt maratonfart. Var lite nervös över hur det skulle kännas, men
hoppades att en viss ansträngning kanske skulle kunna ge en bra fart. Joggade
15km på tisdagen och på onsdagen var det bara att köra igång. På agendan stod 6,4km+4,8km
med 1,6km joggvila mellan. Så då gick jag ut och drog av det. Bara sådär, pang,
bom. Ja, eller hur va? Nu är det ju så att maratonträning bygger på
långsiktighet och alla grundveckor av slit jag gjort hittills har fört mig till
det jag kan prestera idag. Däremot blev jag grymt glad av att snitta 3’58/km
rakt igenom passet, i rätt ansträngning. Det var ett bra kvitto! Följde upp
detta med två 12km joggar torsdag och fredagen. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">På fredagen var det jobbets stora julfest på scandinavium
och det föregicks av lunch och förfest på världskulturmuseet för vår avdelning,
som består av ca 200 pers. Höga hönsen delade ut priser till folk som varit
duktiga under året. Helt oväntat ropar dem upp mig och jag får ta emot en
symbolisk summa samt en resa till valfritt akademiskt labb i världen att
besöka. Det var verkligen inte väntat! Blev riktigt överraskad, stolt och glad.
När chocken väl släppt började jag genast fantisera om vart jag ville åka. Lurade
lite på Harvard först, fast det kändes lite beige när jag skall till Boston och
springa, samt att jag redan varit där och labbat. Då tänkte jag att Stanford
kan vara kul. San Fransisco är en underbar stad. Sen tänkte jag om lite till
och med största sannolikhet skall jag nog ta mig en tur till Melbourne i
Australien. Så får det nog bli. Ser väldigt mycket fram emot det! För att komma
över chocken över detta pris gick jag in i partymode och festade till det
ganska bra. Detta spillde över på träningen och jag ställde helt enkelt in
lördagslöpningen. På söndagen var det dags för maratonfart igen. Denna gång
11,2km på ett bräde. Om det kändes lätt med 3’58-fart på onsdagen så var inte
lätt det ord jag skulle beskriva söndagens pass med… Nä, det var segt från
första till sista kilometern. Men passet skall göras och jag gör allt jag kan
för att utföra dem så bra jag kan (alternativt, jag är för dum för att låta
bli). Drog av dem i 4’01-fart, vilket definitivt var inom felmarginalen och
ganska bra med tanke på väder och vind. Bra så.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Summerade in veckan på 83km, varav 22,4km i marafart. Bra
start!</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrmr6zSNqMc6ceD8aitj6D7tSCrNXvpQw4hpceeKgM4KQUvbnhlc8rJ9ZWKC0ae09gyQUUxnWNkDrZNLt3_341lTtN2hVZbcMSZ9ciEbaoaTTEUt9AoVmmI3A2tAWFMPlwh1KzzYU0HiA/s1600/IMG_20151218_140103.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="472" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrmr6zSNqMc6ceD8aitj6D7tSCrNXvpQw4hpceeKgM4KQUvbnhlc8rJ9ZWKC0ae09gyQUUxnWNkDrZNLt3_341lTtN2hVZbcMSZ9ciEbaoaTTEUt9AoVmmI3A2tAWFMPlwh1KzzYU0HiA/s640/IMG_20151218_140103.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Så här glad blir man...</td></tr>
</tbody></table>
</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWywbYJ_isPHeXHwlTVFZykRG84R4XKISi5QoktaA9W9ycDznvQY2PHGcLPZAbR84UHtq4dW7FNhxHVCCgR2mBfe2JkeYuCIBdKv_5U_UPtWZq_q0KtKTHBFGA12mvk5wcolyLHEVQ_fA/s1600/IMG_20151219_095026.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWywbYJ_isPHeXHwlTVFZykRG84R4XKISi5QoktaA9W9ycDznvQY2PHGcLPZAbR84UHtq4dW7FNhxHVCCgR2mBfe2JkeYuCIBdKv_5U_UPtWZq_q0KtKTHBFGA12mvk5wcolyLHEVQ_fA/s320/IMG_20151219_095026.jpg" width="233" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">...när man får en sån här!</td></tr>
</tbody></table>
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-88943066518996449832015-12-14T00:17:00.000-08:002015-12-14T00:17:19.039-08:00Vecka 11<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Så. Då var sista grundveckan avklarad. Från och med nu
börjar mitt 18v program mot Boston. Det är en repetition på programet jag körde
mot Manchester. Lagom med variation och jag gillade det skarpt. Enda skillnaden
nu mot då är att jag förlägger alla mina långpass i kuperad till kraftigt kuperad
terräng. Har gjort så sista tre veckorna och det börjar ge resultat. Istället
för att känna mig som en urlakad sillmjölke känner jag mig nu som en sillmjölke
med lite power i frånskjutet. Det gäller att jobba med de små sakerna..</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vecka 11 bjöd på tämligen likartad träning som vecka 10. På
måndagen joggade jag en dryg mil. Följde upp detta med tröskel på tisdagen. Nu
var det dags att sluta fega och öka längden, så det blev 2x2miles med 2 min
vila. Det gick helt okey och jag nöjde mig så. Vill inte pusha för mycket innan
jag ens börjat programet. Bättre att ligga på rätt sida och se till helheten.
Under vecka 11 brottades jag fortfarande med borderlineförkylningskänningar
vilket jag gjort de senaste 4-5 veckorna. För första gången på länge kände jag
på lördagen att jag var helt frisk! Men innan dess följde jag upp träningen med
vila på onsdagen, drygt 12k på torsdagen samt knappt 14km med 10x100m strides
på fredagen. På lördagen joggade jag 11km lugnt. På söndagen hade jag
egentligen bestämt att köra 4x gunnebospåret (alltså megakuperat), men det
slumpade sig att jag kunde få trevligt sällskap i skatås i form av Yannick och
Jonas, så då körde jag repris på förra veckan med 2x skatåsmilen. Hade en lätt
känsla hela passet och tiden går fort när man har trevligt, babblar om allt
mellan himmel och jord och solen skiner. Två timmar och tjugofem minuter samt
31km senare så landade jag framför vinterstudion med kaffe, mat och bullar i
högsta hugg.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Summerar in veckan på 90km lite drygt. Riktigt nöjd med mig
själv att jag fått till 4v med bra mängd och långpass efter förkylningen. Nu
känns det som att jag har kött på benen för att gå in i den ”riktiga” träningen
bra förberedd. Det skall bli riktigt gött att kötta marafart igen. Det är en
grym känsla att trumma 4-fart och känna att man är odödlig. Och nästa vecka
börjar det. Jag skall göra allt jag kan för att vara mitt bästa jag på
startlinjen i Boston. Det är nu mina styrkor och svagheter sätts på prov. Jag
vet att om jag använder mina styrkor övervinner jag mina svagheter. Hängivenhet
och disciplin. Allt handlar om dessa två hörnstenar och att göra jobbet.
Framförallt att VILJA göra jobbet. Tro mig, jag har en oändlig vilja att nå
förberedd till startlinjen. Om jag har hängivenhet och disciplin överlåter jag
till andra att bedöma, jag gör vad jag kan. Det finns inget värre för mig själv
att veta att jag slackat längst vägen. Det för mig är tusen gånger värre än
loppet skulle bli inställt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Riktigt, riktigt laddad. Nu kör vi!</span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-50599224584029684372015-12-07T00:29:00.002-08:002015-12-07T00:29:43.610-08:00Vecka 10 (tantväder)<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Förra veckan var en svängig vecka. Det började bra men sedan
gjorde Mr Murphy sig påmind och jag var på väg att falla in i
förkylningsträsket. Lyckades dock rädda mig ur detta efter en långrandig
disskusion med mig själv och räddade det som räddas kunde. Alltså, den här
förkylningen.. Jag är innerligt trött på den. Den har legat och pyrt i en dryg
månad i familjen Edenro:s hem. Den ger sig inte riktigt. Segt, minst sagt. Till
på råga på allt har vädret åkt på någon form av schizofreni. Kom igen! Det
blåser orkan, det regnar nåt fruktansvärt och för att kompensera detta
bestämmer sig vädret för att det skall vara varmt, typ 7-9 grader. Helt
omöjligt att klä sig rätt. Som om inte en stackars maratonlöpare har nog med
vedermödor att bara ta sig igenom sina mil...</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Träningen då? Jo, jag joggade lite på måndagen. Mådde lite
skräp på kvällen och vaknade på tisdagen med farlig känsla i kroppen. Så jag
vilade. På onsdagen mådde jag bättre igen, tillräckligt för att jogga och dra
några strides. Insåg att om jag tar i så kommer jag bli sjuk, så jag borde inte
genomföra tröskelpasset. Detta var jobbigt, jag dividerade länge om detta
eftersom jag verkligen ville följa upp förra veckans underbara pass. Efter
många om och men tog jag mitt förnuft till fånga och valde att hoppa över
passet och låta kroppen bli helt frisk. Så jag joggade lite lätt på torsdagen
och vilade på fredagen. På lördagen joggade jag igen mitt i tanten Helga. Hon
var tämligen blöt och vindutsatt. Jävla kärring! Följde upp detta med 31km på
söndagen. Denna gången förlade jag passet som 2x milen i skatås för att
fortsätta min nya trend med att springa långpassen kuperat. Hade lite tur mitt
i tantvädret och endast sista halvtimmen av passet spenderades i misärväder. Summerar
in veckan på 81km.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Tidigare under veckan visade min fru sina skills! Jag kom
hem från jobbet, min kära fru såg lite konstig ut. Frågade vad det var med
henne och hon svarade med att hon hade ramlat och slagit i knät när hon och
barnen var ute och gick. Då kommer stålflickan och klätterapan rusandes ut i
hallen..</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><i>Stålflickan</i>: ”Asså
pappa, du fattar inte! Mamma har värsta skillsen”</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><i>Klätterapan</i>: ”Pappa!
Mamma kan parkour, hur coolt som helst”</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag tittar frågande på min fru och undrar vad hon sysslar
med. Hon svarar ”jag trampade på en sten och ramlade”</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><i>Klätterapan</i>: ”hon
ramlade sjukt coolt! så här gjorde hon, jag skojar inte” (visar fallteknik och
en snygg rullning på golvet).</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Svårt att inte låta bli att skratta åt detta. Tittar på min
fru, hon ser lite skamsen ut. Ger henne en kram och säger ”shit vad stört”. Hon
svarar, ”jag vet, men dom blev glada i alla fall”</span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-80219518805697158592015-11-29T02:43:00.002-08:002015-11-29T02:43:53.039-08:00Vecka 9 (svart på vitt)<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Förra veckan återtog jag min löpning och kom upp i normal
mängd (ca 80k). Den veckan bestod enbart av lugn löpning. Fokus för vecka 9 var
att upprepa vecka 8, men nu också med lite inslag av tröskelfart samt strides. Svart
på vitt. Var lite nervös inför stundande tröskelpass och visste inte riktigt
var jag stod efter förkylningen. Innan Mr Murphy behagade kasta meningslösa förkylningsvirus
på mig låg jag runt 57.5 i Daniels Vdot tabell. Översatt från fikonspråk, ca 3’45/k
i tröskelfart. Så då tänkte jag som så att om jag utgår från ca 3’50-55/k så
borde jag hamna rätt. Det viktigaste var att inte pressa och syra ner mig. Man
måste vara ärlig med var man står, det gynnar definitivt inte min träning om
jag tar i så jag skiter ner mig för att siffrorna skall visa något jag vill att
dom skall visa istället för att reflektera verkligheten.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Så då stod jag där på Åby friidrott med 5x mile med 1min
vila framför mig. Lite seg i låren efter 10x100m strides ett par dagar innan. Vädret
var perfekt. Nollgradigt, sol och helt vindstilla. Passet avklarades galant och
jag hittade min fart direkt. Alla varv gick inom 1sek skillnad, rakt igenom
hela passet och sista intervallen kändes som första. Gav mig själv en klapp på
axeln och njöt i fulla drag. Farten då? Hamnade jämnt på 3’48/k i snitt.
Överraskade mig själv positivt och var mycket nöjd med det.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Utöver tröskelpasset skulle jag också börja med att lägga
mina långpass i kraftigt kuperad terräng för att härda benen inför Bostons
backar. Detta pass skulle förläggas som 4x 6,5km slingan i Gunnebo. Ni som har
sprungit där vet att det är definitivt kuperat! Farten var oväsentlig, men
borde hamna runt 5-fart. Skulle egentligen vila på lördagen efter fem löpdagar
på raken, men efter att ha sett väderprognosen för söndagen och det dök upp en
lucka på lördagen, så tog jag tillfället i akt och stack ut. Hade ätit en skral
middag dagen innan och endast en luftig fralla på lördagsmorgonen. Inte direkt
en stabil uppladdning… Var egentligen inte sugen på att ge mig ut och kände att
jag borde nog vila. Ja ja, bara att ge sig ut så det går över nån gång. Kände
direkt att jag var seg i benen och att det skulle bli en tung resa. I slutet av
andra varvet mötte jag upp Roten och det var välkomnande att ha någon att
snacka med för att fördriva tiden. Vi klafsade runt gunneboslingan och i slutet
av sista varvet, när vi äntligen var på väg hem rookiebonkade jag. Det händer
väldigt sällan att jag bonkar. Nåväl, det är härdande att springa sista
kilometrarna på tom tank. Men det var segt, det erkänner jag. Till på råga på
allt började det hagla på mig sista kilometern.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Nu är det söndag och jag har stängt löparveckan.
Sammanfattat:</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Mån: 7,1k hem från jobbet</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Tis: ToF job 8,7+7,9k (inkl 10x100m)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Ons: morgonjogg 8.7k</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Tor: 15,3k (tröskel)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Fre: morgonjogg 8,7k</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Lör: Långpass 28k kuperat</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-GB"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Sön: <st1:city w:st="on"><st1:place w:st="on">vila</st1:place></st1:city><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-GB"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Totalt: 84,3km<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-GB"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">En vecka
närmare <st1:city w:st="on"><st1:place w:st="on">Boston</st1:place></st1:city>.</span><o:p></o:p></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-9564916669783479252015-11-26T04:01:00.003-08:002015-11-26T04:01:50.804-08:00Vecka 8 (tillbaks till cirklarna)<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Efter att ha levt med förkylningsmisär ett par veckor var
det hög tid att slå tillbaks mot mr Murphy och ta tag i mitt löparjag igen. Tillbaks
till vardagscirklarna utan en massa krafs som stör hela tiden. Eftersom jag
inte sprungit på ett tag bestämde jag mig för att första återstartsveckan inte
skulle bestå av några fartpass. Bara lugnt och städat och återta normal mängd
innan jag försöker öka farten. Måndagen började jag med att vila (kändes bäst
så). Följde upp detta med en hemjogg efter jobbet på tisdagen, 2x
morgonjogg/hemjogg till och från jobbet samt morgonjogg på torsdagen. Fredagen
vilade jag. Temperaturen sista delen av veckan hade krypit ner mot några
minusgrader. Det gillar jag! Några minus, sol, vindstilla och torra vägar. Kyla
stör mig inte nämnvärt när den är kall och torr. Tvärtom, det är vackert och
det blir så tyst ute. På lördag morgon skickade svärfar den här bilden på våran
sommarstuga:</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYYJs70nDBECM1KQ0Bt1Ig4TlKJwndQgxTxW7E1GaV8uRSsSD2sS_9aXAH6384FzAUDNEcuPSHZvzRUnSP1Zq3wlzx2sbDfBMfdaVqP3ROizqyvyEHS8D-CoY1vBY0LF1efEZP3_arTL4/s1600/20151121_074535.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYYJs70nDBECM1KQ0Bt1Ig4TlKJwndQgxTxW7E1GaV8uRSsSD2sS_9aXAH6384FzAUDNEcuPSHZvzRUnSP1Zq3wlzx2sbDfBMfdaVqP3ROizqyvyEHS8D-CoY1vBY0LF1efEZP3_arTL4/s640/20151121_074535.jpg" width="640" /></a></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Metalltjejen och klätterapan gick igång direkt och dansade
krigsdans. ”Vi måste åka dit och bada, tunnan är färdig!” Så när klätterapan
hade klättrat färdigt plingar det i min telefon. Det är min kära fru som skrev:
barnen har bestämt att vi skall åka till landet, du får springa långpass där.
Jahapp, då blev det så. Springa långpass på landet är fantastiskt! Jag har en
runda på ca 30km som man kan springa utan att träffa en enda människa eller
bil, så det är klart jag var på. Så vi drog dit och badade tunna i minusgrader
och det var grymt mysigt. Det är lite speciellt att ligga där i och titta på
stjärnorna, rulla sig i snön och sedan hoppa i igen. På söndagen gav jag mig ut
i sex minusgrader, hårt packade grusvägar, tystnad, sol och fridfullhet. Kändes
som jag kunde springa hur långt som helst. Kollar inte på klockan när jag
springer långpass, fokuserar bara på att flyta fram. Kände att jag hade bra
flyt och när jag stannade visade klockan på 32km och 4:37-fart. Kändes hur bra
som helst. Efter detta var det dags för lunch innan vi körde hemåt igen. Mycket
trevlig spontanutflykt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Summerar in veckan på ganska exakt 80km, ingen kvalitet och
en 32km långrepa. Bra. Nu kör vi vidare i samma spår. Nästa vecka innefattar
lite trösklar också. Hoppas på en bra känsla men utgår från att det kommer
kännas bedrövligt. Bäst så.</span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-8013468941382816072015-11-24T05:43:00.002-08:002015-11-24T05:43:38.694-08:00Vecka 6 och vecka 7 (Murphymisär och stålkulor)<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Okey, summeringen av vecka 6 och 7 kan hållas ganska kort om
jag inte skall vältra mig hur synd det är om den 43-åriga gubben som inte fick
springa pga förkylningen. En riktigt seg förkylning åkte jag på. Satt i
bröstet, i bihålorna och i öronen. Total misär. Började vecka 6 med hemjogg
från jobbet, följde upp med till och från jobbet på tisdagen. Sedan var det
ridå ner. Testade igen på onsdagen vecka 7, fast egentligen visste jag innan
att jag inte var 100% frisk. Jag var mest frustrerad och det fick jag sota för
eftersom jag fick vila resten av veckan efter det passet. Sammanfattat:</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vecka 6: 28k (3st joggar)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vecka 7: 13k (1st sorglig jogg)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Så, nu lämnar vi förkylningsträsket och återgår till vardag,
vilket skall innefatta en hel del mer löpning än vad dessa två veckor gjort. På
tal om vardag, min nästan 11-åriga dotter håller fanan högt och visar att hon
minsann kan göra knäppa saker och brås på sin far. Hon ringer hem från en
kompis, tämligen hysterisk och gråter. Det första hon säger är: ”skratta inte
nu, wuääh, snörvel, snörvel. Piercing, wuääh, näsa, wuääääh, kula, WUUUÄÄÄH!
Ehh...que? Det visade sig att hon har testat sin kompis låtsaspiercing där man
stoppar in en magnetisk kula i näsborren och fäster en fin grej mot denna på
utsidan av näsan. Det var ju roligt, så det är klart man skall ha en i varje
näsborre... Vad tror ni händer om man har en väldigt stark magnetkula i varje
näsborre, avskiljda av en tunn näsvägg? Just det. Klonk! kulorna fastnade mot
varandra. Och så kör man en snörvel på det. Då mina kära läsare, då sitter dom
hårt, ganska långt upp i näsan. Min kära fru fick åka till akuten med henne.
Dom lös i näsan och såg inget. Då hämtade dom en grej som skulle utvidga
näsborren lite. När dom stoppade in den i näsan sa det ”KLONK” och så satt det
en magnetkula på instrumentet. Då kollade hon i andra näsborren och då sade det
”KLONK” där med. Fint. Två ”klonkar” är bättre än en. Alla lyckliga och glada
igen. Kämpa familjen!</span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-43112776952222002642015-11-19T05:54:00.000-08:002015-11-19T05:54:13.591-08:00Vecka 5 (Davenport, Florida)<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Ja, jag vet att blogen ligger efter lite. När en löpare
befinner sig i det kränkta stadiet förkylning är man fullt upptagen med att
lipa över faktumet att man inte springer, då står inte blogande högt på listan.
Det skulle bara leda till blogposter med fullt fokus på hur synd det är om en
själv och hur orättvist det är att andra kan springa. Jag besparar er detta, ni
kan tacka mig vid tillfälle. Så. Vecka 5 då.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vecka 5 var jag övertygad om att jag skulle vara förkyld
eftersom jag tränat ner mig i källaren och sedan satt mig på en atlantflygning
utan att passera gå. Blev mycket positivt överraskad över att jag inte blev
det. Familjen Edenro hade en fantastisk vecka i florida! Universal stodios,
utflykter och shopping så det stod härliga till! Tyvärr är dollarn inte lika
billig som för några år sedan, men det är ändå helt okey priser och utbudet för
shopping är något bättre over there. Var på jakt efter ett par Zante, men
stötte på ett par sketchers GOrun 4 istället, så jag köpte dem. Självklart
följde jag upp detta med inköp av en massa fantasyböcker och en hel del
vardagskläder. Njöt i fulla drag av donutsfrukostar, burgare och en och annan
öl slank ned också. Om jag hade bott i USA hade jag vägt minst 10kg mer än jag
gör nu. Det ingår inte riktigt i min värld att lämna mat på tallriken. Det är
gott med mat, man äter upp. Enkel ekvation. Portionerna i USA är minst sagt
lagom...</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuQ4MZtO2nq3xsXcPo99YYy_H4yefFdWwJH365C5kkwVqOH8E3xb04Rpw5ZVHq0FWt2iNZ6-XdfDqs9tSsEFAUpt90doqEIjm-96oAYnji-NpBWRMX3JbXQrkcOK4VDUki8UEoSBmYEds/s1600/IMG_20151024_095337.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="147" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuQ4MZtO2nq3xsXcPo99YYy_H4yefFdWwJH365C5kkwVqOH8E3xb04Rpw5ZVHq0FWt2iNZ6-XdfDqs9tSsEFAUpt90doqEIjm-96oAYnji-NpBWRMX3JbXQrkcOK4VDUki8UEoSBmYEds/s200/IMG_20151024_095337.jpg" width="200" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFzvnsOHktKsMP7kU3IgYO_vqs4njy-kpvV-ErQBgLeisM9qp_G887OgOUtmRKGRu0aPmbgXHBCmcyqE5wOnNGdVRAfkBg0pLUlic4eYlLwqBafAHeYUkBvFlKsa5F1EgQVa0pNHP-S-M/s1600/IMG_20151024_164827.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: left;"><img border="0" height="235" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFzvnsOHktKsMP7kU3IgYO_vqs4njy-kpvV-ErQBgLeisM9qp_G887OgOUtmRKGRu0aPmbgXHBCmcyqE5wOnNGdVRAfkBg0pLUlic4eYlLwqBafAHeYUkBvFlKsa5F1EgQVa0pNHP-S-M/s320/IMG_20151024_164827.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinf_P7zyFRHuAVS7Ch396c_x4qy6LRFKF6cggoe_X9eDHnThO1OjZ87Nk3SMJZHo3T4AGLoainpNz8kp77_lBPzH1UVwYNWOPxlVexTQn8SIX9hpVcsvH1HqmeAeUYKbYAxAs6RjtNPTA/s1600/IMG_20151027_173504.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="236" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinf_P7zyFRHuAVS7Ch396c_x4qy6LRFKF6cggoe_X9eDHnThO1OjZ87Nk3SMJZHo3T4AGLoainpNz8kp77_lBPzH1UVwYNWOPxlVexTQn8SIX9hpVcsvH1HqmeAeUYKbYAxAs6RjtNPTA/s320/IMG_20151027_173504.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">I florida var det ganska varmt på dagarna så bästa tiden för
löpning var på morgonkvisten vid 07:00. Nu behövde jag vila lite, så jag sprang
inte så många pass, men 3x15km hann jag med i mina nya GOrun skor. Dom var
väldigt trevliga att springa i. På sista passet visade jag världen hur miffo el
G är. Hade inte gjort morgontoaletten innan joggen. Varvet runt kvarteret var
drygt 4km, så jag tänkte att äh, bara att gå in och SoS:a när det behövs. Efter
första varvet: ”nä, det är lugnt”, efter andra varvet: ”nu har det gått över”,
efter tredje varvet: ”nu skulle jag kunna tänka mig att gå på toa, men det är
ju bara 3km kvar”. Hmm... Dom sista 2km såg jag inte klo</span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">k ut. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"></span><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEie6RAFTeQKF4WqOAGS-_8IQRW7GbdbWsB90YDfIKmqeN9k72leO_0Q3k4rXMqd_OkXH1ZaNPcuf4vCjyQXI3rTTaBajpUbyUoj2Wb5zBYjcuxtZCU8njsPeuT0834YW4fhiHnWD6VHUcE/s1600/florida.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="242" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEie6RAFTeQKF4WqOAGS-_8IQRW7GbdbWsB90YDfIKmqeN9k72leO_0Q3k4rXMqd_OkXH1ZaNPcuf4vCjyQXI3rTTaBajpUbyUoj2Wb5zBYjcuxtZCU8njsPeuT0834YW4fhiHnWD6VHUcE/s400/florida.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">4 km varv runt kvarteret</span></td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"></span></div>
<div>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Var tvungen att
stanna och gå för jag kunde inte springa utan akut risk för besudlade
kalsonger. Tillslut kunde jag inte gå heller så jag fick springa med en
knytnäve hårt tryckt mot de bakre regionerna hem så snabbt jag kunde. Kämpa
människa! Varför händer sådana sjuka saker mig? Ja, undra varför...</span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"></span><br /><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Nävål. Vecka 5 räknades in på 45km vilovecka och semester. Bra så.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"></span><br /><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"></span></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjG2v5e3zrzFOv0d9iB2DzyGr5ePFBZurLe2gRDWQuQdifis356KiS4WEHL7KfxIOQYCIWQS8tk5Q7iTGL-aeJ_KBtzalvniPJH5bcCOrZodqNrdPZW_FErENTd3nllDME0dJ-em7xfpDo/s1600/IMG_20151031_110353.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjG2v5e3zrzFOv0d9iB2DzyGr5ePFBZurLe2gRDWQuQdifis356KiS4WEHL7KfxIOQYCIWQS8tk5Q7iTGL-aeJ_KBtzalvniPJH5bcCOrZodqNrdPZW_FErENTd3nllDME0dJ-em7xfpDo/s400/IMG_20151031_110353.jpg" width="296" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Sam funkar alltid</span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjfis6js-Reu-oxXKzneaRUsbLH714UuRCDeNq_9KlHc1GmzhkyQpQ1IHAP3u0hg2fQrTEDBn-uZa9b9smxc24gbHyxGEc1oAN9Lt410jLwIqOJH6n4afX8PksQT8RvsfYJNiT6rPA_QQ/s1600/IMG_20151030_160643.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjfis6js-Reu-oxXKzneaRUsbLH714UuRCDeNq_9KlHc1GmzhkyQpQ1IHAP3u0hg2fQrTEDBn-uZa9b9smxc24gbHyxGEc1oAN9Lt410jLwIqOJH6n4afX8PksQT8RvsfYJNiT6rPA_QQ/s400/IMG_20151030_160643.jpg" width="296" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Poolside hunk</span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-86084957750433602172015-11-02T04:02:00.002-08:002015-11-02T04:02:51.088-08:00Vecka 4 (instängd och trött)<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br />Denna vecka började som veckan innan –med att jag packade min väska och cyklade till jobbet. Lämnade min cykel och sprang hem. Viktigt att hålla sig till cirklarna. Denna vecka var lite speciell eftersom den avslutades med start av en veckas semester i Florida. Kände i början av veckan att jag började bli trött i kroppen av senaste veckornas (för mig) höga mängd. Det var dock bara att bita i sista dagarna innan semestern. Måndagens hemlöp följdes upp med förflyttning via apostlahästarna till och från jobbet på tisdag, onsdag samt torsdag. På tordagens hemlöp körde jag trösklar och råkade ut för en bisarr sak.. Jag var en nöjd människa på torsdagen eftersom vi skulle åka till florida tidigt på fredagen och jag äntligen fick löpvila för min numer helt slutkörda kropp. Allt jag behövde göra var att ta mig igenom ett tröskelpass på vägen hem. Regnet vräkte ner hela dagen och jag kände att jag var megatrött i kroppen och borde inte egentligen och det regnar och jag borde bara cykla hem och styra upp barn och slutpackning (var lite stressad eftersom kära frun var bortrest i jobbet och jag var tvungen att få till allt det sista så att det bara var att åka på morgonen). Körde en el G och sade till mig själv att sluta lipa och en maratonlöpare gör sina mil, lipa får man göra när man passerat mållinjen osv. </span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Cyklade bort till Åby friidrott i regn och motvind och tyckte allmänt synd om mig själv. Fastighetsgubbarna har sin homebase i klubbhuset vid banan och när dom är där är grinden öppen. Så jag cyklade in, tog av mig regnkläderna och började springa. Halvvägs igenom uppvärmningen slår det mig! Inte så jäkla intelligent Goran, om gubbarna går låser dom den stora grinden och då måste man gå ut genom snurrgrinden. Hur jävla lätt är det med en cykel och en väska fylld med kläder?! Är det något man kan vara säker på så är det att fastighetsgubbar inte direkt är kända för att jobba till 17:00. Dom har skapat sin egen dagsrytm som verkar börja 09:00 med två timmars fika och avslutas senast 15:30... Mycket riktigt, nu har dom gått och låst stora grinden. Bra Goran. Riktigt bra. Okey, det där är som det är, det är ett senare problem helt enkelt. Körde igång passet. Tanken var egentligen 3x2 miles tröskel med 2’ vila. Hade lagt in en slackerklausul att det kan räcka med 2x2miles om kroppen skriker för mycket eftersom jag ligger väldigt mycket på rött just nu. Regnet vräker ner, benen är ohyggligt sega, jag har ett problem jag måste lösa när passet är färdigt och det är syndast i världen om mig. Funderar på om jag skall lipa lite, men kommer fram till att jag är för trött. Sätter första 3.2km. Andra repetitionen börjar det gå långsammare och långsammare sista 2km och jag får ta i mer och mer för att ens hålla normal tröskelfart. Bestämmer mig för att avbryta efter 2 reps och det var knappt att jag orkade göra sista kilometern, men jag gjorde den. Vet inte om det var smart eller bara dumt. Men jag gjorde den i alla fall. Ville abryta rätt upp och ner utan nedjogg, men vågade inte börja fundera på hur jag skulle lösa mitt cykelproblem, så jag sköt det framför mig 1.6km. Sen var jag färdig. Kroppen skrek och jag började bli sjukt hungrig också. Och det regnade.. och jag hade ett problem. Fick en brilljant idé och tänkte att det är ju bara att hålla cykeln på bakhjulet och gå igenom spärren. Jadå, det går nog. Halvvägs igenom inser jag att det här fungerar inte. Hur fungerar en spärr? Just det, man kan bara gå åt ett håll. Mitt problem har alltså nu muterat och innefattar få ut cykeln (och mig själv) ur en ganska liten öppning. Nu började jag känna hopplösheten välla in över mig. Kroppen skriker och orkar egentligen inte ens hålla cykeln. Lägger ett avgrundsvrål ”JAG VILL BARA KOMMA HEM OCH HA SEMESTER!!!!” som ekar över åbyområdet. Krånglar mig ur situationen med nöd och näppe. Cyklar runt banan och letar efter hål i staketet. Nere i bortre hörnet går inte, där har dom byggt om och staketet är typ 5m högt nuförtiden. Döda mig. Tillslut hittar jag ett ställe där staketet är knappt 2m. Detta ställe är inne bland en massa buskar och jag får spendera 5min på att få dit min cykel. Mina armar värker och skakar av att bara lyfta cykeln för jag är så JÄVLA TRÖTT i kroppen! Med ganska mycket möda får jag lyft cykeln och kan kasta den över staketet. Suck. Ibland blir jag rätt trött på mig själv.. </span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Cyklar hem och det är megamisär. Det blåser hård motvind och det regnar mycket och jag bor, just det –på ett berg. Kommer äntligen hem och möts av 10-åring och 8-åring som säger: pappa! var har du varit? Klockan är ju över 17:00, du skulle komma hem tidigt, vi skall packa färdigt och duscha och fixa allt det sista. Och vi är hungriga, vad blir det för mat? Jag står i hallen och är redo att bara lägga mig ner. Säger till dom att det uppstod ett problem när pappa skulle springa, det blir pizza, jag skall duscha nu, pappa är lite stressad, ta lite datatid och låt mig hitta mitt jag i spillrorna av mig själv. Ser på min telefon att Macky mack har ringt. Vill gärna ringa tillbaks, det var länge sen vi snackade skit. Orkar inte. Några timmar senare, barnen sover, allt är färdigt. Jag sitter i soffan, tar en fet whiskey och inväntar min frus hemkomst. Äntligen semester!</span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-70105229291070476732015-10-21T05:09:00.000-07:002015-10-21T05:09:27.192-07:00Futila tankecirklar<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Just nu inväntar jag semester så det står härliga till. Om
ett par dagar åker vi till Florida och softar. Eftersom hjärnan sakta men
säkert avvecklar sig själv har jag redan intagit softishattityd och drömmer mig
bort, funderar på framtida planer och utmaningar. Jag är lite villrådig inför
vad jag vill göra efter Boston. Det är nu min fru suckar högt eftersom hon inte
tycker det är relevant pga att det är för långt fram att tänka på det. Förlåt!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jaha. Vad funderar jag på då? Jo, jag sprang ju ultravasan
2014 (det kan man läsa om här <a href="http://www.funbeat.se/blogs/archive.aspx?PersonID=130284&Year=2014&Month=8">http://www.funbeat.se/blogs/archive.aspx?PersonID=130284&Year=2014&Month=8</a>
) utan förberedelse och tämligen spontant då jag fick ett infall dagen innan
start. Innan dess hade jag aldrig sprungit längre än ett maraton. Kom i mål på
8:38 efter ett jämnt lopp i tämligen geggiga förhållanden vilket förärade mig
en 94 plats totalt och 24:a i H40.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Ponera att jag tränar bra genom vintern till Boston. Då
kommer jag ha fler mil än någonsin bakom mig samt kommer förhoppningsvis att
vara i mitt livs form. Kanske skall jag då passa på att springa mellan sälen
och mora med sikte på att bättra på tiden från 2014 med 39 minuter?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Men! Jag vill väldigt gärna springa en halvmara på 1:19
också. Så antingen springer jag ultravasan och då ryker nog chansen att göra en
bra halvm</span></div>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">ara hösten 2016. Eller så tränar jag för 10k/halvmara till hösten 2016
från juni. Jag vet inte riktigt. Jag vet att jag har tämligen bra
uthållighetstalang och det har jag inte riktigt utforskat. Fast å andra sidan
har jag inte sprungit halvan sub 80 och gubbar som lubbar gör sub 80, det har
mårdhunden sagt. Svårt! Vad tycker ni?</span><br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Eventuellt kan det vara så att jag är i så god form efter
boston att jag gör 1:19 på varvet redan (inte troligt) och då är det inga
problem, då väljer jag jag nog ultravasan, om jag känner för det. Velig, jag?
Nää...</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Allting kan såklart skita sig också om träningen i vinter
havereras av ebola. Då blir det inte ultravasan, det är en sak som är säker.
Gaah! Jag vill ha facit nu! Facit till något jag inte ens vet vad jag vill. Bra
Goran. Allt är som vanligt, jag snurrar runt i mina menlösa tankecirklar. Men
en sak vet jag! Oavsett vad kommer jag transportera mig i mål i Boston, det är
det viktigaste.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg60beQhaYdMmfA0_5zeVi4Q11-lVBJ5jHtR1yfTBDXaVcgXjt8ux8PzLoUwUrAr18oPDS0rWeVZoU-a__H9z2DHFwAm2GDtRSi1oyTxpxmWclorBrwRAwQEfacTxWCUusBayNkYceGbT4/s1600/ultravasan.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="367" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg60beQhaYdMmfA0_5zeVi4Q11-lVBJ5jHtR1yfTBDXaVcgXjt8ux8PzLoUwUrAr18oPDS0rWeVZoU-a__H9z2DHFwAm2GDtRSi1oyTxpxmWclorBrwRAwQEfacTxWCUusBayNkYceGbT4/s400/ultravasan.JPG" width="400" /></a></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-75458039266575954602015-10-19T02:13:00.001-07:002015-10-19T02:13:27.287-07:00Vecka 3 (Jobbet görs i de tysta milen som utgör vardagen)<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Ytterliggare en träningsvecka närmare Boston. Under denna
träningsvecka har jag funderat lite på maraton och hur man uppnår bra resultat
(nåja) på denna sträcka. Senaste veckan har jag sett riktigt fina prestationer
och även urusla diton av folk i min närhet. Det är ganska lätt att redan innan
loppen går säga vilka som har chansen att lyckas och vilka som kommer fallera
så det står härliga till. Jag skriver har chansen eftersom en bra förberedelse
endast är just det, en bra förberedelse -inget annat. Vi snackar maraton och i
maraton kan det hända mer eller mindre vad som helst som kan stjälpa även den
bästa av förberedelser. I stort sett alla som lyckas bra efter sina
förutsättningar i ett maratonlopp är de individer som förstår att allt avgörs i
de tysta milen i den glamouröst gråa massan vi kallar vardag. Ni vet alla de
där passen ingen bryr sig om, men som i sin helhet lägger grunden till framgång.
I quickfixarnas tid matas och även matar man sociala medier med framgångar på
intervaller och tröskelpass (detta gäller även mig), men de i sig själva är
ingenting utan de säkra och stabila grundvalar de vilar på. Många glömmer detta.
Det är för mig opegripligt att man inte vill förstå det man skall ge sig in på samt
göra de bästa av förberedelser för att ge sig själv chansen att lyckas. Detta
gäller såklart inte nybörjare, dom har flera års trial and error beteende
framför sig. Det är en väg man måste göra. Det stora problemet är att många
aldrig kommer ur detta beteende utan fortsätter i all evighet tills dom
tröttnar och lägger av. Jag var själv nära att göra det för 3-4 år sedan då den
träning jag bedrivit under lång tid hade platåat ut tidsmässigt och jag trodde
att det var slutet. Så jag satte mig ner och funderade. Kom fram till att jag
verkligen ville testa nytt och att jag var redo att lägga ner den tiden det
krävdes. Inga snabba fixar. Do the frickin’ work!. Ingen kan höra mig lipa i
den gråa vardagens mil. Om jag inte vill göra det hela vägen får jag skylla mig
själv och låta frågan ”hur bra kan jag bli?” begravas som en outforskad,
förnedrande del av misslyckande. För mig är det valet enkelt. Jag vägrar leva
med den förnedringen om jag inte testat. Självklart behöver man inte se detta
som en förnedring, men för mig, i min egen värld är det precis vad det är
eftersom jag inte besvarade frågan. Jag kräver av mig själv att besvara frågan
innan jag begraver den. Och så är det med den saken.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjM_2-g4-FfBKgVaTzJYEIcMcYBrSgaSS002O5nOLKuiP_uYs4KzMycUHJixq9fAEXUi8KnF-r-6uffmEVdpnWrsrHisN-ip75HgmSolDrB0EzeChA9Ks0tqzaAPjehekrDkfwtmm-LRdA/s1600/IMG_20151019_104536.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="473" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjM_2-g4-FfBKgVaTzJYEIcMcYBrSgaSS002O5nOLKuiP_uYs4KzMycUHJixq9fAEXUi8KnF-r-6uffmEVdpnWrsrHisN-ip75HgmSolDrB0EzeChA9Ks0tqzaAPjehekrDkfwtmm-LRdA/s640/IMG_20151019_104536.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Blogfie. El G filosoferar. Notera Inramad 2.48.03 medalj...</span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vecka 3 i Bostonsatsningen blev en bra vecka. Det jag håller
på med så här långt innan själva loppet är det som min gode vän Macky mack så
fint nämner: ”tränar på att träna”. Jag tränar på att vänja kroppen vid lite
högre mängd och att springa mer eller mindre varje dag. Det är en krävande
process och inte så enkel som man kan tro. När 18 veckor till Boston återstår
vill jag ha tränat mer och under lång tid än jag tidigare gjort. Utan att ha
skadat eller kört in mig i överträningens slemmiga, trögflytande vara. Jag kan
tacka min lyckliga stjärna för att jag är en tämligen skadeobenägen löpare.
Mitt problem är att jag är ganska otålig, vilket ofta leder till att jag går
ett steg för långt. Men jag har lärt mig och jag lär mig hela tiden och jag vet
precis vad jag skall akta mig för för att få det här att funka. Låt oss se.
Utmaningen är antagen och startlinjen i Hopkinton är fastbränd i skallen.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Förra veckans träning då?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jovars. Eftersom jag är kung på logistik (not), så packade
jag allt på måndagen, cyklade till jobbet, lämnade cykeln och sprang hem.
Följde upp detta med transportlöpning tisdag och onsdag, samt till jobbet på
torsdagen. Fredagar är nice eftersom jag är ledig! Denna fredag hade jag sällskap
IFK-Danne. IFK-Danne hade insett att lunchträning är bra skit när familjen har
utökas och förhört sig om att han gärna tar tag i detta. Det är bra, av flera
anledningar. Jag och IFK-Danne är väldigt jämna i nivå, vi har extremt lika
uthållighetsprofiler och springer på samma sätt. Vi springer också i väldigt
jämn fart och suger båda på tempoväxlingar. IFK-Danne är förövrigt en sån som
gör jobbet, inget jävla tjafs och teoretisk löpning. Ja, och han är en trevlig
och behaglig person som jag gärna tränar med. Så vi körde en repris på
trösklarna jag kört de senaste veckorna: 5xmile/1’. Satte alltihop i ganska
jämn fart i ett underbart höstväder på Åby friidrott. På lördagen drog jag ut
och lallade 30km för att komma igång med långpassen ordentligt. Inget konstigt.
Stängde veckan på knappt 96km och vilade på söndagen.</span></div>
<span style="font-size: 11pt;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Så. Slutfilosoferat för denna gång. Förövrigt har jag
idag skådat världen i tämligen exakt 43 år. Känns ganska stabilt om än lite mer
gråhårigt nu än förr.</span></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-70780842296350134052015-10-12T04:39:00.002-07:002015-10-12T04:39:25.980-07:00Vecka 2 (När G tar sitt förnuft till fånga och tillbaks igen)<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Då min träning ofta störs av sinusitebolarelaterade saker
lever jag under devisen träna som duracellkanin när tillfälle ges och kroppen
svarar. Så efter den magnifika uppstarten med vecka 1 var det bara att jobba
vidare i vecka 2 eftersom allt fortfarande var bra. Startade veckan med att
jogga till och från jobbet. På tisdagen Joggade jag till jobbet och sedan körde
jag 5xmile trösklar med 1min vila på eftermiddagen. Det gick riktigt bra och
jag håller rätt fart och allt känns bra trots att jag har ganska trötta ben.
Det är bra! Fast här någonstans insåg jag att jag måste sänka farten på mina
transportjoggar om jag inte skall vägga. Så då gjorde jag det och på onsdagen
sprang jag till och från jobbet i lite långsammare mak. När jag kom hem på
onsdagen insåg jag att min kropp skrek efter vila efter att ha tvingats löpa
150km på 10 dagar. Så jag vilade på torsdagen (det är här man prisar mig för
att jag tar mitt förnuft tillfånga). Sedan tänkte jag att formen är ju god, så
om jag softar lite kan jag springa en halvmara på lördagen. På fredagen är jag
totalt bonkad av många mil samt bihåleproblem. Detta vill jag såklart inte inse
och går ut och joggar några kilometer. Tänkte avsluta med 8x20” lite krispt
sådär. Efter fyra reps inser jag att jag är nog sjuk och går hem och bäddar ner
mig. Vaknar på lördagen och mår i alla fall lite bättre. Tävla är ju roligt.
Smart? Eh... (det är här man inser att jag är tillbaks i mitt normalinfantila
läge). Aja. Jag sprang, det gick bra, det var roligt och jag var nöjd och stolt
över min prestation. Joggar ut lite på söndagen och avslutar veckan. Vi har
fantastiskt höstväder för löpning i götet just nu!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Knappt 94km inklusive göteborgs halvmaraton (1:21:18). Jag
vet att jag ligger på gränsen, men det är lite medvetet. En och en halv vecka
hård träning till, sedan tar jag semester, käkar ribs och dricker öl i Florida.
Bra plan. Den kör vi på.</span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-67250012923028647182015-10-12T01:39:00.003-07:002015-10-12T01:39:44.242-07:00Göteborg halvmaraton<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">I lördags var det dags för göteborg halvmaraton. Eftersom
jag var inne i ett flow vecka 1 av min boston träning bestämde jag mig först
för att inte springa och bara träna på som en skållad råtta. Känns onödigt att
inte träna mycket när kroppen svarar. Men när jag sprungit ca 150 km på 10
dagar insåg jag att jag borde nog vila lite. Så då bestämde jag mig för att
göra det och låta kroppen studsa tillbaks lite och då kunde jag ju ändå springa
gbg-halvan. Mina tröskelpass hade suttit som en smäck och jag kände att det
finns nog en bra tid att hämta. Eftersom jag tränat ner kroppen rätt brutalt
var det ganska väntat att jag skulle vakna upp på fredagsmorgonen och känna mig
som nån klubbat mig i skallen med knölpåk. Barnebolan slog till. Ignorerade
detta och joggade 6 km och körde 4x 20” strides. Det kändes bedrövligt och jag
bäddade ner mig och huttrade. Avfärdade tävling direkt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vaknade på lördag och kände mig lite bättre. Hade ingen
aning om vad kroppen skulle tycka om att springa, men jag ville tävla, det är
ju roligt. Tänkte som så att det är väl bara att springa 5 km på 19’ och se hur
det känns. Vädret var helt fantastiskt! Uppvärmningen bestod av lite jogg,
låren kändes ganska tunga och det var verkligen ingen bra känsla. Snackade lite
med journalistmagnus på startlinjen och han bestämde sig för att ta rygg på
mig.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">kom iväg bra och utan probelm. Hittade 3’48-fart och
trummade på. Vid 2 km går två killar om och lägger sig framför. Låg bakom dem,
men kände efter nån minut att dom sänker tempot. Irriterande! Gick om dom och
körde mitt eget race. Jag litar på min egen fartkänsla. Fick med mig 3-4
stycken, inklusive journalistmagnus. Klockade 5km på 19:07. Lite långsamt, men
kände att det här är ungefär vad jag klarar. Känslan inte alls lika lätt som i
köpenhamn. Ungefär här frågar en av killarna (Joel Språng) brevid mig vad jag
siktar på. Sa som det var, vet inte riktigt, men en hyfsad dag bör jag hamna på
1.21. Han svarade med att det låter bra, vi kör på det. Den där Joel var bra!
Han sprang jämnt och fint, han var positiv och peppande och han kom att hjälpa
mig ett flertal gånger under loppet. Vid 6km känner jag att jag tvivlar nog på
att jag pallar det här. Men det var bara 1km till gelintag, så jag siktade in
mig på det. Tog min gel och kände lite livgörande socker vända negativa tankar
till lite mer positiva. Passerade andra femman på 19:13. Nu tänkte jag tillbaks
på köpenhamn, hur jag efteråt bannade mig själv för att inte ha koncentrerat
mig tillräckligt på 3:e femman där, när jag tappade en halvminut. Så då tänkte
jag att det skall jag fanimej inte göra igen. Jag skall sätta 3:e femman på
samma tid som andra. Inte tappa mer! Vi vänder runt konen vid amundön. Jag har
en liten kris, men den går över ganska snabbt eftersom det känns som att det
går lite nedför och man blir lite peppad när man möter folk på tillbakavägen.
Blir glad när jag ser Daniel inte långt bakom mig. Sen hejar journalistmagnus
på mig och några till. Det peppar lite. Vid vändningen frågar Joel mig hur det
går. Svarar ”jag är rökt nu”. Han peppar och säger till mig att hänga i. Nu
kommer en norrman med i vår lilla klunga som bara består av oss tre. Vid 12km
börjar han sakta dra ifrån lite. Joel hänger med, men jag orkar inte. Fokuserar
på att hålla farten så bra jag kan och dom ligger där lite retligt 5m före mig.
Jaha, ingenmansland för mig. Bannar mig själv om att jag är fan vek alltså. Vad
faaan, bit ihop nu. För att bevisa för mig själv att jag inte är vek så MÅSTE jag
sätta 3:e femman hyfsat bra. Börjar krisa lite igen, men passerar 14km och det
är geldags. Gött! Välgörande socker och koffein. Det tar mig till 15k. Klockar den
på 19:14! Det blev jag riktigt nöjd med. Framför mig har norrmannen dragit
ifrån Joel, som ligger kvar 5-10m framför mig. Vid 18km märker jag att jag nog
tar lite på honom och vid 19km ligger vi återigen sida vid sida. Han frågar mig
”var inte du rökt?” jag är för trött för att svara och grymtar lite bara. I
mitt huvud tänker jag ”här är du nu och du SKALL inte vika dig! det gör inget
om han tar dig, om han slår dig fair, men du skall INTE vika dig”. Nu är jag
rätt rökt på riktigt men kämpa måste man ju. Vi ser 20km skylten och jag gruvar
mig lite för sista uppförsknixen vid motorvägen och in mot slottskogsvallen.
Sen tänker jag att ”nu är det ju faktiskt så att i just uppförsbackar är det
inte helt lätt att hänga av el G” vi ökar farten något och ligger och trummar
sida vid sida. I backen trycker jag lite och nu ligger jag nån meter före. Vänder
mig inte om, utan ger bara allt jag har sista 5-600m in mot mål. På vägen upp
plockar jag ytterliggare en löpare. Kommer in på stadion och går i mål på
1:21:18, några sekunder före Joel. Sista 5:an gick på 19:34, inte så illa
pinkat ändå. Visst, missat pers men senast igår skulle jag inte ens starta. Så
jag väljer att vara nöjd och stolt. Mest nöjd med att jag faktiskt krigade mig
igenom svackorna och aldrig vek mig. Det är bra. Pustar ut och ser Daniel komma
mot mål! Shit 1.21.50!! Sjukt bra med tanke på att han inte sprungit nästan
något senaste månaden och varit däckad i malaria. Det är fighting spirit! Nu väntar
jag nervöst på kära frun. Har gett henne instruktioner om att hon minsann visst
är bättre än 5’-fart. Inget trams. Och där kommer hon! Jaa!! sub 1.43 och
landar på 1.42.57. Riktigt riktigt starkt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Tack solvikingarna för ett superarrangemang. Ni är riktigt
bra på att anordna tävlingar.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Nu har jag alltså gjort 1:21:10 och 1:21:18 inom loppet av
en månad. Båda loppen är snabbare än mitt gamla pers från 6 år sedan. Riktigt
bra och stabil nivå jag kan ta med mig in i den långa maraträningen som väntar.
Och nästa år, då gör jag 1:19 också... Gött! Mot Boston!!!</span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-38552685987144905032015-10-05T04:12:00.001-07:002015-10-05T04:13:47.771-07:00Vecka 1 (När man hittar sweet spot och dödar mil)<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Förra veckan markerar avstampet för träningen inför starten
i Hopkington den 18:e april 2016. Jag har alltså 29 veckor på mig att förbereda
mig för leverans. Så varför inte lite veckosammanfattningar kryddade med iakttagelser
och Goranoidiska reflektioner? Jo, men så kan det nog få bli, därav titeln ”Vecka
1” i den här blogposten. Vecka 1 startade med pompa och ståt kan jag säga! Det
finns en känsla i min löpning som oregelbundet dyker upp som gubben i lådan och
väl separerad av månder av rent jävla slit. Det är en fantastisk känsla och jag
önskar att den kunde få för sig att infinna sig lite oftare och gärna längre.
Efter bihåleproblemen startade jag upp lite försiktigt och sedan var det
måndag. Så jag joggade på lunchen och avslutade med 10x100m sprints på Åby
friidrott i sol och krispig luft. Kände mig tillfreds. På tisdagen sprang jag
till och från jobbet. Redan på morgonen kände jag den där känslan komma
krypande. Kroppen svarar direkt och transportjoggen gick i drygt 4’30-fart och
då bromsade jag mig igenom. Av någon konstig anledning går det snabbare på
morgonen än på eftermiddagen. Hursom, när denna känsla infinner sig blir jag
inte sliten i kropp eller knopp, det känns som jag kan träna hur mycket som
helst. På onsdagen testade jag ett nytt koncept genom att lägga in
tröskelträning på vägen hem från jobbet. Igen for jag iväg som en raket på
morgonen (nåja, 4:30-fart). Eftersom jag har ett färskt resultat på halvmaran
hade jag svart på vitt att min tröskelfart bör vara 3:48/km. På eftermiddagen
befann jag mig på Åby igen med en enda lag muttrandes i skallen ”hitta rätt
fart från början och stanna där”. Jag har en tendens att springa mina trösklar
liiite för snabbt. Det är förkastligt. Så nu skulle jag fan göra rätt. 5xmile
med 1’ vila. Satte passet perfekt och stängde onsdagen på knappt 24km. På
hemjoggen etsade jag fast känslan om hur ett tröskelpass skall springas. På
torsdagen var tanken att jag skulle vila, men eftersom jag befinner mig i den den
fantastiska löpglädjekänslan var jag som en studsboll och joggade med Jojjeman
på lunchen. Sen åkte vi till landet för långhelg i såntdär perfekt höstväder ni
vet. När luften är lite krispig, solen skiner, det är vindstilla och skogen
exploderar i gult, orange och rött. Landet ligger förövrigt just utanför
Åmmeberg, en snabbdistans från Askersund. Så på fredagen var det dags för
långrepa. Eftersom Bostonträningen börjat måste man springa långpass. Jag har
inte sprungit längre än 20km på ett bra tag, men bestämde mig för att köra min underbara
långsväng på 27,5km. Tjoff bara. Rakt upp och ner. Springa långpass funkar
alltid och sliter inte nämnvärt på min kropp. Det är verkligen något speciellt
med grusvägarna i Närke. Att springa 2 timmar och 9 minuter utan att bli störd
av någonting, det är löpglädje. Okey då, skall erkänna att idyllen stördes av
möte med en bil. En bil på två timmar får anses som godkänt. Följde upp fredagens
löpeskapader med en jogg på lördagen. Den var också helt magisk! Rullade ut vid
10-tiden i tunga dimbanker. Först över lidan, sedan ner förbi Rosengrens,
golfbanan, banvallen och hem. Helt tyst och lite trolskt ute. Sprang med en
djup känsla av välbefinnande och ro. Det finns ingen hejd på superlativen man
kan skriva om denna lilla plätt på jorden. Det är vårat andningshål och det är
vackert.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7RZTtZKrMpiU_lR28TdBH0Exf9nmYKnvNGK6wiDd4cutRXzGqGdOwqXmv12s76YSWYjLN52yd3K5ylL2-wOFaPUY4W9s5ny2gneachQb1xMsCSEIhYMWtutSo-g6GfLUlaQ3yNUSNxxM/s1600/PANO_20151004_102639.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="131" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7RZTtZKrMpiU_lR28TdBH0Exf9nmYKnvNGK6wiDd4cutRXzGqGdOwqXmv12s76YSWYjLN52yd3K5ylL2-wOFaPUY4W9s5ny2gneachQb1xMsCSEIhYMWtutSo-g6GfLUlaQ3yNUSNxxM/s640/PANO_20151004_102639.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Stängde veckan redan på lördagen efter 101 avverkade
kilometrar. Även om jag inte ville vila på söndagen insåg jag att jag nog borde
göra det. Så då gjorde jag det. Vecka 1 avklarad med bravur.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Svärfar informerade om att de lekt med tanken om att
installera en vedeldad badtunna vid altanen och undrade vad vi tyckte om det.
Det blev ett unisont JAAAA! på den frågan. Fatta vad grymt det hade varit att
få ta hit likasinnade löparpolare en långhelg, springa massor av mil och sen
bada tunna och dricka öl. Det hade varit nåt! Borde gå att styra upp till
vårkanten tycker jag. Badtunnan skall ligga där den gamla tunnan står, med utsikt över långvik. Blir perfekt!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">One down, 28 to go...</span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-62330535442407491112015-09-28T02:02:00.002-07:002015-09-28T02:02:34.198-07:00Uppdatering<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">När man är en sådan människa som bestämt sig för att maraton
är en intressant hobby att nörda in på, då förstår man känslorna liktänkande går
igenom, både i lycka vid en bra prestation och även den minst sagt dassiga
känslan när utfallet blir sämre än förväntat. Jag blir löjligt glad när Ola tar
hem dubbla DM guld efter ett magnifikt och taktiskt fulländat lopp och jag
lider med den tyska maskinen Jonas när Berlins gator jobbar emot honom. Man vet
hur båda känns -fantastisk lycka och bottenlös ilska och uppgivenhet. Jag har
varit på båda ställen ett flertal gånger och förstår precis. Det jag också vet
är att chansen att uppleva den obeskrivliga känslan av upprymdhet och stolthet
när man får på rubbet är alltid värd att sträva efter, även om risken är stor
att det skiter sig. Vägen till ovissheten på startlinjen, alla mil som
avverkats är alltid värt det, de definerar oss som de vi är –maratonlöpare. Att
vara en maratonlöpare som strävar efter perfektion är i min värld något av det finaste
som finns. </span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Så fortsätt alltid kämpa!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hur står det till i G:s lilla bubbla i storstadsmetropolen
Mölndal då?</span></div>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jovars, ganska bra. Efter urladdningen i Köpenhamn och
mitt nya halvmarapers är jag sjukt laddad för att se vad en maraträningscykel
kan göra på resultatfronten. Jag har ett väldigt bra utgångsläge att starta
ifrån och ser jag bara till att balansera på rätt sida med träningen genom
vintern kan det bli riktigt bra i Boston till våren. Efter utflykten till
Danmark var jag övertygad om att jag skulle bli förkyld igen eftersom så brukar
vara fallet om man har haft lite skit i systemet och toppar med ett besök i
utmattningens hemland. Nu blev jag inte det och var mycket nöjd med att ta en
återhämtningsvecka och ladda för ytterligare ett stordåd i Örebro. Men, men, man
skall inte ropa hej för tidigt. Sista passet förra veckan kände jag mig lite
skum. På måndagen var det dags att kräma på med lite tröskel och intervallfart,
men det sket sig och jag var tvungen att avbryta. Vaknar på tisdagen med tryck
i bihålorna. Hade glömt hur det känns eftersom jag klarat att hålla mig ifrån
det i nästan ett år. Bihåleproblem är guds bestraffning till mänskligheten. Att
gå runt och känna att man bor i en bubbla med konstant lite ont i skallen är
inget att rekommendera. Det värsta är ändå att vakna efter 8h sömn och det
känns som man sovit i max 5min. Man känner sig som ett UFO. Ungefär här
bestämde jag mig för att skita i att tävla i Örebro eftersom tiden är för knapp
för att göra mig rättvisa samt att det är för långt att köra. Sen i lördags är
jag frisk igen, så tillvida att bihålorna känns bra, dock befinner jag mig i
gränslandet när det gäller förkylningen, så jag joggar på. Om jag studsar
tillbaks snart så trösklar jag lite senare i veckan, och om det faller väl ut
kanske jag springer Göteborgs halvmara istället. Om jag gör det skall jag
springa utan klocka och bara gå på känsla. Eller så har jag klocka, men med
övertejpad display så jag kan analysera efteråt. Eller så skiter jag i att
springa om vädret ser skräpigt ut. Cykelbanan ut mot amundön är minst sagt
vindkänslig och några 10m/s tänker jag inte utsätta mig i ett lopp som inte är
prioriterat för min del. Ja ja, vi får se nästa vecka hur det blir. Det hade
varit skönt att få kräma ut kroppen en gång till innan semestern i Florida, men
det är inte jätteviktigt. Det här är det viktiga:</span><br />
<span style="font-size: 11pt;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzN5Nh47n_HQK8vuFhWLxujrwTltWrdxZ4BbPuxhQbNZBRBDhf2vT0Wu6_qUVwbrViX5gLBCUbptukERzOQpUHivKt4Oly5zOPiXL2qxB9TlM361jQw1vGx9rXYfNnXGYowVI8ddF_05I/s1600/Boston.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="168" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzN5Nh47n_HQK8vuFhWLxujrwTltWrdxZ4BbPuxhQbNZBRBDhf2vT0Wu6_qUVwbrViX5gLBCUbptukERzOQpUHivKt4Oly5zOPiXL2qxB9TlM361jQw1vGx9rXYfNnXGYowVI8ddF_05I/s640/Boston.JPG" width="640" /></a></div>
<span style="font-size: 11pt;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-59342124921877709002015-09-15T01:26:00.002-07:002015-09-15T01:26:55.509-07:00Copenhagen Half Marathon 2015<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Nu är jag tillbaks i Svedala efter utflykten till Köpenhamn!
Jag skall alldeles strax delge er mina tankar och reflektioner över loppet, men
låt oss först hoppa tillbaks lite i tiden och dra förutsättningarna.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Efter sisjöloppet fick jag ett riktigt bra kvitto att jag
var på gång igen och jag var riktigt taggad över att testa mina gränser på
köpenhamns gator. Vad händer då? Jo, min dotter blev tokförkyld och självklart
passade Mr Murphy på att hånskratta mig rakt upp i ansiktet och tidswarpa mig
rakt in i snor, feber och halsontsdimensionen. I onsdags gick jag hem från
jobbet vid 10-tiden, bäddade ner mig och bestämde mig för att göra allt jag
kunde för att bli frisk. Det kändes som lite flashback till inför Stockholm
maraton. Blev riktigt förbannand! Alltså, folk måste ju tro att jag gör mig
till när jag gnäller om att jag alltid blir förkyld när jag skall prestera. Låt
mig försäkra er om att så inte är fallet. Ni som känner mig vet att jag rullar
inte så. Jag står för mina prestationer, bra som dåliga. Så nu vet ni det (om
ni inte redan visste det).</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Torsdagen spenderades i sängen. Status –dålig. Tryck över
bröstet och väldigt rosslig. Dock kände jag mig ganska pigg i kroppen, men jag
var väl medveten att tryck över bröstet får man inte springa med, det är direkt
farligt. Rossel skiter jag i. På fredagen var jag fortsatt pigg i kroppen och
nu hade brösttrycket släppt en hel del. Skiten hade flyttat upp i näsregionerna
och jag lät som en kraxig, gnällig kråka med damp (uppdämt löparbehov).</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Så, lördagen infann sig, min kära fru skjutsade ner mig till
mölndals station efter upplock av roten, som skulle debutera på gubbresa. Nu är
han inte gubbe än, men han tränar på det. På station väntade überläkaren och
tillsammans äntrade vi öresundståget. Roten var i samma sits som mig, han hade
haft lite halskänningar och var tung i kroppen. Vi var definitivt inte
övertygade om vår egen förträfflighet. Überläkaren var vid gott mod och hade
inga förkylningskänningar alls.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vaknade på söndagen och nu hade jag inget tryck över bröstet
längre! Dock var jag fortfarande rosslig, men jag var dampstudsig, pigg i kroppen
och ville bara springa och ta ut mig! Samtidigt som jag var lite ängslig över
hur kroppen skulle reagera när jag väl sprang. Tänkte såhär: ”Om jag utgår från
att kroppen är med mig, vad är jag i för form då? ärligt. Hmm, en bra dag kan
det faktiskt vara så att jag är i persform, så säg 1.21-blankt. Okey, det är
19:15 femmor rakt av. Sen måste man såklart spänna bågen och utmana sig själv,
utan att vägga då såklart. Jaha? Då är det ju enkelt. 19:00 femmor, milen på 38
och sedan kriga”. På så sätt ger jag mig själv chansen till mirakel och har
också perschans.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Läget på de andra 2/3 av gubb/grabbskaran var delat. Roten
sammafattade allt såhär ”om jag var hemma och skulle tränat idag, så hade jag
inte sprungit”. Überläkaren var mer glad i hågen och kände sig pigg, och
hoppades få ett bra svar av loppet efter ett tags negativ spiral.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Utöver alla obesvarade frågor som bara kan besvaras av ett
besök i utmattningens tecken valde Köpenhamn att visa upp sig från sin mest
griniga sida. På väg till startområdet blåser det ganska kraftig och det
regnar. Först litegrann och när vi väl kommer till startområdet börjar det vräka
ner en hel del. Kombinationen starka kastbyar och ihållande regn är inte direkt
upplyftande när man tar av sig i linne och kortbyxor. Dock var temperaturen
perfekt, ca 15 grader. Just vid den här tidpunkten (30min innan start) var
stämningen i vårat läger i botten. Vi sammanfattade det med ”vi springer igenom
skiten på 1.25 och dricker öl”. Vi splittrades upp, roten ville värma upp, jag
gick direkt till startfållan och joggade runt i cirklar. Tio minuter innan
start möts vi upp igen. Hans plan var också att öppna på 19min på 5km och se
hur det känns. Några minuter innan start slutar det regna! Himlen är tungt grå
och det blåser, men det regnar inte och temperaturen är perfekt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Pang! Starten går. Jag och roten springer tillsammans.
Fokuserar på att springa avslappnat och hitta bra flyt. Det gör jag nästan
omgående till min stora lycka. Känner att kroppen är definitivt med på att
springa. Vi kommer i fatt Malin Ewerlöf. Lägger oss bakom henne och inser att
hon springer klockrent i 3’48-fart. Jag tänker att jag skall ligga i hennes
rygg så länge hon springer jämnt. Efter ca 3km drar roten ifrån ca 5-10m, men
han ligger kvar där. Det slår mig att det är väldigt många som ligger runt fart
för en sluttid på 1.20. Det är bra, bara att försöka gå med. Vid 4km hänger jag
med i en bra klunga och lämnar Ewerlöf bakom mig. Känner mig väldigt avslappnad
och rytmisk i min löpning. Passerar 5km på 18:58, perfekt. Jag bara flyter på.
Vid 8k tar jag en gel och in i munnen kommer en överjäst smörja med klumpar.
Spottar och fräser och lovar mig själv dyrt och heligt att sluta förvara geler
i skåpet över spisen hemma... Passerar 10km på 37:58. Aldrig har jag passerat
milen på en halva på denna tid och ändå känt mig hyfsat fräsch. När jag har
gjort det har ansträgningen varit mycket högre. Mycket nöjd med detta och
tänker ”okey, en femma till på 19:00 så blir det bra, kom igen nu” vid 11km
börjar farten ta ut sin rätt, jag tappar men försöker bita i så gott jag kan.
Vid 13km hamnar jag lite i ingenmansland och just här var enda gången vinden
verkligen störde. Rak motvind 1km när man har en tvivelsvacka är inte bra. Malin
Ewerlöf dundrar förbi mig. Gjorde vad jag kunde, passerade 15km efter en femma
på 19:35. Blir lite negativ, hade verkligen velat att den hade gått i 19-19:15.
Peppar mig själv att det är inte så illa pinkat, men du får fan inte tappa mer
nu. Lider alla helvetes kval härifrån. Redo att ge upp, tänker att äh, det blir
bra som det är, 1.22-23 är också bra, varvat med NEJ FÖR HELVETE, KÄMPA HELA
VÄGEN! ALLT ANNAT ÄR FÖRKASTLIGT! Upp i steget igen och flyt, inte sitta ner som
en skitnödig pensionär. Seså, kom igen. Kämpa kämpa. Riktigt tungt har jag det.
Går om några personer som tidigare har passerat mig och det gör mig lite
positiv, men blir omsprungen av nya. Efter vad som känns som en evighet i
utmattningens yttersta mörker passerar jag äntligen 20km. 19:32! Det där blev
jag riktigt nöjd och stolt över. Dom 5km var ohyggligt jobbiga och jag är stolt
över hur jag klararde dem utan att tappa mer fart. Sista kilometern! Ger allt
jag har och ser att jag ligger runt persfart om jag ger allt. Kommer upp på en
lååång målraka och långt där framme ser jag målklockan. Kollar min klocka och
ser att det finns ju chans att göra 1.20.5x ge allt nu! Målrakan är säker 500m.
Jag gör vad jag kan, men allt jag hade gick åt till djävulsfemman 15-20k. När
jag närmar mig ser jag att jag inte kommer hinna, men jag kommer persa! satte
sista 1,097km på 4:07 vilket ändå är 3’45-fart. Det fanns inte mer, jag gav
allt jag hade och jag känner mig riktigt nöjd och stolt över det. Ger man allt
måste man vara nöjd. Det är lagen. Och jag persade!! 1.21.10 hela tolv sekunder
snabbare än mitt tidigare rekord. Blir stolt över att jag nu fyller 43 år och
slog ett sex år gammalt pers. Med detta i bagaget innan maraträningen börjar
kan det blir riktigt bra till våren.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTSnOobqid5nqupkmsc_SAkzzBAbSQ3eg8LzmaOVOyRcWs0z4stXO8P1RySx5YGPiuZtD01WRLjgsdfcyTirKAq9qwlagbwIXUfd4EYgHO6ejKw10unTqx0f0GDH-0grQGoLRagJV7jOw/s1600/cphhalftimes.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="332" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTSnOobqid5nqupkmsc_SAkzzBAbSQ3eg8LzmaOVOyRcWs0z4stXO8P1RySx5YGPiuZtD01WRLjgsdfcyTirKAq9qwlagbwIXUfd4EYgHO6ejKw10unTqx0f0GDH-0grQGoLRagJV7jOw/s640/cphhalftimes.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Träffar roten som är strålande glad! Han persar med 1,5min
och gör 1:19:04 och första gången under 1.20. Det är en sinnesjukt bra
prestation och jag är på riktigt glad för honom. Efter en stund kommer
überläkaren i mål och är jättenöjd med sitt lopp. Han fick ett positivt svar
och han gick under 1.40 med marginal och landade på 1:38:22.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXsmblsXfPMdlDdB3QFOjWWbOqqca_0HKC_j_vWkSfAQcPRlEz9YqrCs7u6wLgwtHuPEON9I_ucjoJPYgDsOjGqV5dJbCw5y82uj5twZnWKtZkgSJCyXELr61zBzx2cbyZM9e1Nj3ylL8/s1600/olofgoran.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="473" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXsmblsXfPMdlDdB3QFOjWWbOqqca_0HKC_j_vWkSfAQcPRlEz9YqrCs7u6wLgwtHuPEON9I_ucjoJPYgDsOjGqV5dJbCw5y82uj5twZnWKtZkgSJCyXELr61zBzx2cbyZM9e1Nj3ylL8/s640/olofgoran.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vi var ett glatt gäng som gick tillbaka till hotellet. Nu
började det regna igen, men det spelade ingen roll. Vi var bara glada, nöjda
och stolta. En mycket bra resa i grymt trevligt sällskap! Kan verkligen rekommendera
Köpenhamn halvmaran. Mycket bra bana och organisation.</span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-72626847838300713242015-09-07T06:25:00.000-07:002015-09-07T06:25:26.152-07:00När gubben slog fjunisarna<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">En pusselbit föll definitivt på plats i helgen. Har ju känt
att formen kommit smygande och varje kvalitetspass jag kört har byggt på det
förra och formen har stadigt pekat uppåt. Gäller att pricka rätt och inte
infinna sig på högra sidan av hyperbolen eftersom den sidan är rätt så dassig
att befinna sig på. Så jag sprang alltså sisjöloppet som visade sig vara 7,3km
istället för 7,4km när väl resultatlistorna kom...</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hursomhelst. Jag hade lite fjärilar i magen eftersom jag
inte tävlat så mycket. Sista gången var två varv runt tjabostan. Fjärilar i
magen får jag alltid när jag skall tävla på distanser upp till och med 10km.
Varför? jo, eftersom jag vet att det är total akut mental och fysisk härdsmälta
som hägrar. Längre distansers plågor har jag lättare att förbereda mig på.
Högst oklart varför. Men, man skall väl ta tjuren vid hornen och träna det man
är dålig på (alt. insert vilken klyscha som helst).</span></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGPoGimfYrMylv4aQrCzQj1B3skL4lleQXRskFqqsUIYjeMFe3ZJAQiYfQSphlo23E_CAUysg8zt7GQGMJaZGl4U_nIRIqyVNUzTABR8icFP-C8EKN8YWKB4yHVlI-GWsPXQ2erYmzH7U/s1600/IMG_20150905_162958.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="295" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGPoGimfYrMylv4aQrCzQj1B3skL4lleQXRskFqqsUIYjeMFe3ZJAQiYfQSphlo23E_CAUysg8zt7GQGMJaZGl4U_nIRIqyVNUzTABR8icFP-C8EKN8YWKB4yHVlI-GWsPXQ2erYmzH7U/s400/IMG_20150905_162958.jpg" width="400" /></a></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaPuczM0pTnQQDrvrqwkapw8CzsY6YQ2u3tsjOA9J-d7gBWhuYaQmwHTxZ8IvL2LSxUl1sXk71eCTHCpd5pt1A_FSofbVhby6KoDyol5GxheEIRtAxTFUVNXy7YxycMdCtpGgc5Y3I800/s1600/IMG_20150905_164754.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaPuczM0pTnQQDrvrqwkapw8CzsY6YQ2u3tsjOA9J-d7gBWhuYaQmwHTxZ8IvL2LSxUl1sXk71eCTHCpd5pt1A_FSofbVhby6KoDyol5GxheEIRtAxTFUVNXy7YxycMdCtpGgc5Y3I800/s400/IMG_20150905_164754.jpg" width="295" /></span></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGPoGimfYrMylv4aQrCzQj1B3skL4lleQXRskFqqsUIYjeMFe3ZJAQiYfQSphlo23E_CAUysg8zt7GQGMJaZGl4U_nIRIqyVNUzTABR8icFP-C8EKN8YWKB4yHVlI-GWsPXQ2erYmzH7U/s1600/IMG_20150905_162958.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"></span></a><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">När jag och kära frun kom fram tyckte jag att det såg lite
läskigt ut med en massa orienteringsfjunisar som antagligen skulle älga ifrån
mig hur lätt som helst. Min fru kommenterade detta med ”men du är ju också bra”.
Ja, det är sant. Jag är rätt bra på jävlig terräng. Jag tycker om att springa
på platt asfalt, men jag springer bra i tuff terräng (ja, förutom dalenrundan,
men det får anses som ett tekniskt missöde). När starten gick väntade 500m
platt asfalt innan den ca 2km långa stigningen upp till sisjöområdet. Tänkte
att jag skulle hitta en bra fart på platten och sedan jobba på att hitta en bra
ansträgning. Då insåg jag att jag ligger ju först. Varför springer inte
fjunisarna om? Ja ja, dom väntar på skogen tänkte jag. Fick sällskap av en kille
när vi började klättringen. Vi sprang tillsammans uppför. Efter ca 2km fick han
några meters försprång. Dividerade med mig själv om jag skulle gå med. Kom fram
till att jag inte skulle det. Orsaken till det var att jag hade min första
svacka och tyckte att det var fan skitjobbigt. Ville gå hem och dricka öl
istället. Bannade mig själv lite eftersom han låg där 10-20m framför mig i nån
kilometer till. Borde gått med och inte vikit mig. Fegt. Nu hamnade jag i
ingenmansland. Upp, ner, upp, ner, jättemycket upp, brant ner, upp. Tyckte det
var sjukt långt innan 4km skylten dök upp. Vid vätskestationen försökte jag
lyssna om jag hade nån bakom mig. Men jag hörde inga hejarop. Då tänkte jag att
jag skall fortsätta hänga i och skall nån ikapp, så skall dom få kämpa för det.
Längtade av hela mitt hjärta efter 5km skylten och det tog lååång tid innan den
dök upp. När den gjorde det visste jag att nu är det inte så mycket upp kvar.
Mest ner. Fast jag var bra trött, men hade ändå skönt flyt och orkade hålla i.
I den långa nerförsbacken från sisjön var det lite trixigt och helt plötsligt var
jag ute på asfalten igen. Såg segraren svänga in vid målbågen. Sträckte ut steget
och kände en härlig bubblande känsla i kroppen. Glad över att jag genomfört
loppet på ett bra sätt och lite sådär barnsligt glad över att bli tvåa. Min
kära fru sprang 14,4km och kom 5:a. Riktigt bra sprunget.</span><br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img alt="" border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXwmoKsgw7su0663aGUKbtW4hGmg9v-AUUaOf6pXn0yR_KSD1_oApadquU4Vmwjd23Xdn658Glz9prf7ehCGgDnEz307qUzK9-vT8FBj97U4Qz4ysY403nv5plXdoNBLy_syTp6-uVZH8/s400/P1230897-1.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" title="ffafd" width="336" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Foto: Thomas Fougman</span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Min andra plats förärade mig en salminglöparjacka i
pris. Mycket nöjd med det! Men mest nöjd är jag över den positiva känslan jag
hade under/efter loppet. Lite som när jag och Macky mack var och sprang på
engelska hedar (vilket är på min all time high lista).</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Så nu är jag redo att ta mig an köpenhamns gator. Vet inte
riktigt hur det kommer gå. Mitt personliga rekord på h</span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">alvmaraton är 1:21:22
från en ganska kuperad bana i Oslo 2009. Skall ge mig själv chansen att utmana
det om allt känns bra på söndag. Den tyska rosen har instruerat mig att sätta
första milen på 38:00, så jag har chansen till mirakel. Så då får jag väl göra
det, sen får jag kriga. Jag skall vara nöjd när jag kommer i mål och nöjd är
man bara om man vet att man gjort allt man har för dagen. Allt annat är
förkastligt. Taggad!</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-38727410145047034562015-09-03T04:43:00.003-07:002015-09-03T04:43:56.167-07:00Bu eller bä, det är frågan<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Just nu är jag lite smånervös inför kommande löprelaterade drabbningar.
Mitt förra kvalitetspass visade att formen inte är så dålig trots allt. Det
visste jag i och för sig, visserligen har jag tränat lite för hårt, men
träningen är trots allt gjord och med adekvat vila hade jag en förhoppning om
att studsa tillbaka hyfsat snart. Det verkar jag ha gjort, dock är det lite för
tidigt att ropa hej ännu. Skall springa ett lopp på lördag över 7,4km och
hoppas få ett positivt svar. Istället för att plåga mig igenom 3x2miles tröskel
så kan man tävla lite. Det är alltid lättare att ta i med en numerlapp på
bröstet. Skräckblandad förtjusning sammanfattar hur jag känner inför det hela.
Sedan återstår bara ett ”shake-out” pass innan det bär av ner till köpenhamn
och halvmaran där. Känslan på lördag avgör ganska mycket hur jag kommer lägga
upp loppet i Danmark.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Har märkt på senare år att att själva processen att
förbereda sig för loppen är viktig för mig. Jag avstår gärna tävling till
förmån att träna och förbereda mig under månader. Detta kommer sig av när jag
verkligen bestämde mig för att följa 18-20v program inför ett maraton första
gången. Det är en behaglig känsla när man startar, med vetskap om att det är
mycket tid kvar och man känner ingen stress. Detta övergår sedan i en utmaning
i att klara det man föresatt sig. Har det gått bra och slutet närmar sig
övergår det i total hybris över sjukdomar och sånt krafs inför tävlingsstart.
Förhoppningsvis går allt bra och det leder till en prestation jag är nöjd över.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Därför känner jag mig lite stukad när mina planer havererat.
Nu blir det ett orosmoment över att inte ha så bra koll på var jag egentligen
står. Det är lite jobbigt, jag gillar inte att tävla under sådana
förutsättningar. Fast om jag har riktigt tur nu så överraskar jag mig själv
positivt nästa vecka. Problemet är att jag tror inte på tur när det gäller
löpning. Jag tror på att göra jobbet, jag gillar att göra jobbet. Halvdatta hit
och dit och inte ha koll på formen är förkastligt för mig och gör mig bara
orolig. Ofta helt i onödan, men ändå. Rubba inte mina cirklar!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Så. Följande scenarion kan utspela sig på köpenhamns gator
nästa vecka (om vi utgår från bra och löpvänligt väder):</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">1. Jag har fått ett halvjobbigt svar på formen och känner
mig orolig att jag inte skall klara utmaningen. Detta leder till att jag
halvhjärtat springer i ett småbekvämt tempo och landar på ca 1.27-1.28</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">2. Jag har fått ett halvjobbigt svar på formen och känner
mig orolig. Blir förbannand på mig själv över att jag är orolig och tar i för
mycket, kroknar och får en jobbig resa sista 8k. Tid borde då bli 1.25-1.26.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">3. Jag har fått ett bra svar på träningen där varje pass har
byggt på varandra och tävlingen denna vecka har ytterligare byggt form och
sprungits med bra känsla. Veckan fram till tävling släpper jag upp formen
ordentligt och känner mig studsig och beredd på startlinjen. Jag springer i 3’50-fart
från början. Det känns inte för hårt och beroende på dagsform och hårdhet i
kroppen hamnar jag på 1.21 – 1.22. Alltså PB chans.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">4. Samma som 3, men jag får hybris, tror att jag är
stålmannen och springer i 3:45-fart för att göra 1.19, vilket obönhörligen
leder till att jag väggar och en får en jobbig resa in på 1.23-1.24.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vad det blir får vi reda på nästa vecka. En pusselbit faller
på plats i helgen, vi får ta det därifrån helt enkelt. Sånt är fan skitjobbigt.
Jag vill veta nu! otålighet är en stor del av el G:s vardag. Gaaah.</span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7598533159865316321.post-68648871102595081382015-08-31T01:05:00.000-07:002015-08-31T01:05:31.158-07:00Klassiskt navelpill (eller i brist på annat)<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Härom veckan såg jag att filmen “straight out of compton”
har premiär den 11/9. Helt fantastiskt! Historien om N.W.A. Jag kastades direkt
tillbaks till förortbetongens dagar då jag gick runt i adidasoverall, kangol
och stora VW-märken runt halsen (till alla volkswagenägares stora förtret).
Denna tid i mitt liv var ganska turbulent och kan sammanfattas som en evig kamp
mot allt och alla. I all denna röra kom N.W.A och gav röst åt all frustration,
ilska och hat. Nu kan en fjunig tonårings uppväxt i göteborgs betong inte på
något sätt jämföras med N.W.As krig för överlevnad i Los Angeles förorten
compton. Det är lite som att jämföra bomull med stål. Det ena står sig ganska
lätt i förhållande till den andra när det kommer till hårdhet. Hursom så gav
dom röst åt en kamp som vi inte hade några som helst problem att ta till oss.
Den hårda verkligheten, kall, hård och framlagd utan förfinade omständigheter.
Det var precis vad mjukisbetongbarnen i sverige behövde på 80-talet. Det kommer
bli så grymt att se den filmen. Ser så sjukt mycket fram emot det!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Annars då? Min kalla, hårda verklighet med att vilja för
mycket med löpningen och inte låta den ta den tiden det tar har jag lagt bakom
mig. Istället blickar jag framåt och förbereder mig för att förbereda mig för
Boston. Jag var tvungen att släppa alla krav på löpningen. Bestämde mig då för
att upprätthålla bra med mängd, men inga krav på fart. Jag brukar få bra effekt
av mängd. Så jag har lallat ca 80km/v i ett par veckor och känt att kroppen
börjat återhämta sig så sakteliga. I lördags testade jag att springa lite
halvmaraintervaller för att se hur det kändes. Ville stämma av var jag
egentligen ligger inför köpenhamn. Körde på känsla, utan att kolla av hastighet
förrän efteråt. Det gick ganska okey ändå. Tror inte jag kommer göra bort mig i
köpenhamn, men jag kommer inte att vara nära den där sub80 gränsen. Det får bli
nån annan gång. Det gör inget. Jag kommer springa och jag kommer vara trött i
mål. Svårare än så är det inte. Grabbresa är alltid grabbresa och det är kul!
Nytt för i år är att Roten skall följa med. Roten är riktigt duktig! Vi är
ganska jämna på de flesta distanser. Eller rättare sagt, vi var förra året. Han
börjar dra ifrån nu och han har en bra chans på sub80 i köpenhamn. Hoppas det
går vägen! Han är hård, tror på leverans! Jag kan trösta mig med att jag
fortfarande är bättre än honom på maraton och maraton är som alla vet –det finaste.
Han kommer leverera i Frankfurt i höst, men jag tror att han får jobba hårt nåt
år innan han klipper mina 2.48.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Det är riktigt skoj att följa folk som tränar hårt för att
leverera nya personliga maratonrekord. Skall bli spännande att se hur det går
för Jens i Växjö. Han kör enligt Daniels program och han följer utsatt
progression och nu ser man hur formen kommer som ett brev på posten. Det är
ganska stor skillnad på att träna rätt och att träna fel. Finns väldigt bra
exempel på hur man absolut inte skall göra... Jens kommer krossa om han är hel
och frisk på tävlingsdagen. Jag tror på dig, håll ihop allt sista biten nu
bara!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Boston. Ja, ja, jaaaa! Snart är det dags att anmäla sig. Ett
par veckor, sedan markerar det avstampet mot den långa förberedelsen. Mycket
mängd följt av en repris på Manchester programet. Planerna är grandiosa. Jag
siktar på att vara i minst lika god maraform som våren 2014, om inte bättre.
Vad resultatet blir står skrivet i stjärnorna.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">En bra sak är att mina barn har fått för sig att ha
godisförbud till förmån för dubbla månadspengar samt en USA bonus inför
stundande floridaresa. Självklart fick dom för sig att om dom inte äter något
så får mamma och pappa inte heller äta godis. Detta i kombination med en hel
del mängdträning gör att jag redan nu ligger endast 1kg ifrån tävlingsvikt. Det
är bra. Det är mycket bra!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Nu slutar vi ordbajseriet för denna gång. Eller vänta
förresten. En reflektion till. Almaz Ayala! Fatta vilket lopp hon gör. Sista
3000m i VMs 5000m lopp är så sjukt snabba så det är ofattbart. Respekt.</span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10285655572695928965noreply@blogger.com0