Sommarbabbel

Läste en intressant artikel på running times, som handlar om vid vilken tidpunkt på dagen man springer som bäst. Den kan man läsa här om man känner sig manad:

http://www.runnersworld.com/race-training/morning-noon-or-night?cid=socTP_20150618_47710806&adbid=611564094261301248&adbpl=tw&adbpr=16031688

Bästa tiden på dygnet är alltså att springa tidig kväll eftersom kroppstemperaturen då är högst och det ger rappa och glada muskler som springer snabbt. Lungorna presterar också bättre än tidigare under dagen. Det negativa i alltihop är att den mentala ”peaken” under dagen är tidigare. Vad säger detta? I fallet G (som uppenbarligen handlar om mig, egocentrerad som jag är. Vad tror ni, detta är min blogg!) blir det en fråga om hur mycket mental misär jag skall utsätta mig för. Min förmåga att byta om och ge mig ut och springa minskar med antal passerade timmar på dygnet (bortsett från tidig morgon, det är övermisärens övermisär). Jag tycker det är sjukt svårt att komma hem från jobbet för att snöra på mig skorna och ge mig ut. Det är som en mental berlinmur och jag måste förbereda mig flera dagar tidigare om jag skall klara av det. Vekt, jag vet. Jag blir som ett gnälligt barn (till skillnad från annars), och jag vill inte. Eftersom jag har ett tålamod som är infinitesimalt måste allt vara avklarat snarast, helst innan lunch.

Igår hamnade jag i denna situation. Efter lång bilfärd hem från landet, för många öl och snapsar dagen innan, var jag tämlgen osugen på att veta att 6+3k i 4’03-fart väntade vid 17:00-tiden. Men jag tvingade mig ut. Det som hände var precis som i artikeln: om du bara kommer över de psykiska spärrarna kommer du prestera bättre om du springer vid tidig kväll. Efter en lite halvseg uppjogg trummade jag igång. Landade 6k i 3’55-fart och under mellanjoggen bestämde jag mig för att inte wastea good legs och omvandlade sista 3k till tröskel istället och satte dem i 3’46-fart. Sjukt nöjd!

Från februari till maj har jag också tränat 18-19:30 på onsdagar. Ni som har koll på min träning bör vid det här laget ha listat ut att onsdagar innebär kvalitetsträning för G. Min kära dotter tränar fotboll denna tid och skjutsas till träningen skall hon. Så jag bestämde mig för att utnyttja denna tiden till att riva av min löpning. I början var det lite svårt och jag var inte alls sugen, men när man är ombytt och har parkerat bilen finns inga andra val än att ge sig iväg (ja, om man inte vill frysa ihjäl på en parkering i februari). Och vet ni, dom passen har jag levererat på nästan varje gång! och efteråt har jag haft en grymt skön känsla, kommit hem till middag och bara varit nöjd. Måste börja springa mer vid denna tid på dygnet! Jag behöver dock fina cirklar att följa, sådana jag kan följa runt, runt utan avbrott. Som till exempel onsdag = byta om, skjutsa, spring. Nu kommer dock sommaren, då blir mina cirklar mer som utdragna ellipser och inte alls lika fina. Men jag skall försöka! Oavsett så gör jag min träning, det säger sig själv.

Annars då? Har precis spenderat några dagar på landet. Nerike är ett fantastisk ställe. Vädret var tämligen dåligt för midsommarfirande, men löpning på grusvägar i duggregn i ett grönt närke är som balsam för själen. Ibland tajmar jag in en dejt med den tyska maskinen när jag är där. Lyckades med detta i midsommar och vi joggade 17km runt omgivningarna vid 09:45. Lagom innan sill, snaps och öl. Det är alltid trevlig att springa med den tyska maskinen. Skulle vara sjukt kul om han harar mig till 1:19 på Åstadsloppet i oktober. Det skulle vara ännu roligare om jag klarar det! Aja, skall försöka i alla fall.

Träningen tar sig bra och jag har avklarat 2v av mitt program mot att försöka bli snabbare på halvmaran. Förra veckan summerade jag in på drygt 85km. Riktigt bra. Känns som att formen är på väg. Bra så.

Det var allt för nu. Lev väl, spring mer.