I omklädningsrummet:
“Ja ja, det är väl bara att göra passet, sen är det över”
”Hoppas det inte är för varmt. Hellre ett par sekunder
långsammare än för snabbt. 4’03-fart”
”Måste klubba. Magen är ju helt kajko efter gårdagens chips
och folkölsfrossa”
”Så, ut nu då!
Marafart har ju ingen dött av”
”Nä, men efter 10k skall jag öka till 3’49-fart i 2k, det är
jobbigt, jag är fan tempokänslig”
”Skärp dig, ut. Nu.”
På uppjoggen:
”Ganska varmt ändå. Härligt med sol, men inte så bra när man
skall springa och inte är acklimatiserad”
”Böckling, sluta larva”
”Hmm, om jag springer långsammare så tar det längre tid
innan jag måste börja, det är bra”
”Nä, det är inte alls
bra, passet skall göras, och inte snabbare än 4’03 första 10k, capisce?”
”Ja, ja, det blir bra”
”Just det. Enligt
värmekalkylatorn skall du lägga på 5-6s/k. Så egentligen 4’08/k. Fast eftersom
du vet att du inte gör det så får du absolut inte springa snabbare än 4’03/k,
ok?”
”Mmm”
”Hej hej Kållered station”
”Fan. Nu kör vi. Aight. Biiip”
10k marafart:
”Okey, 200m, fart 3’40/k. Ja ja, det tar några hundra meter
innan klockan stabiliserat sig”
”SÄNK FARTEN”
”Ja, jag ska!”
”Sådär, nu ligger vi jämnt runt 3’56/k, det blir bra och så
sänks den gradvis inom några km”
”SÄNK FARTEN”
”Så, 1k, 3’58. Blir bra det här, känns ganska stabilt”
”SUCK!”
”Lätt ju!, trummar finfint runt 3’58-4’00/k”
”Jävla mupp”
”Känns lite för ansträngt, jag borde nog sänka farten lite,
det skall ju faktiskt vara 4’03/k”
”Nähäää. Einstein!”
”4k nu, känns bra, men alltså, det blir nog jobbigt att
rampa farten sen. Jag borde sänka lite ändå”
”Hej hej Mölndals station! Blir 6k där framme. Lite
jobbigare nu. Det är fan varmt asså”
”Okey, när jag vänder sänker jag lite. Vad har jag? 4’00/k.
Det är ju jämnt och fint, jag håller det där va?”
”NEJ! du har redan
sprungit för snabbt för länge”
”Ja, jag har nog det va? Jag fan utvecklingsstörd, nu har
jag ångest också, snart sub 3’50-fart. Det går fan inte”
”8k nu. Fan, jag är nog rätt trött. Fan vad vek jag är. Tänk
om man kunde vara som Peiza och Rosen, dom viker sig aldrig. Dom är hårda”
”Käft nu och koncentrera
dig!”
”Ja, jag veeet! Asså, jag kommer aldrig att ens komma i
närheten av 1.20 i köpenhamn. Olof är fan hård, inte som jag. Han kommer göra
1.19 lätt, det är coolt. Själv kommer jag göra 1.21 som vanligt. Vekt”
”MEN SLUTA DISSA DIG
SJÄLV DITT JÄVLA MOBBOFFER! 9,5k, NU SKALL DU FAN BITA I”
”Fan, jag är rökt, det går inte. Nu måste jag köra.
Helvetehelvetehelvetehelvete. Biiip!”
2k tröskelfart:
”Det var inte så farligt att växla ändå. Eller hur? det har
bara gått 200m”
”BIT IHOP”
”Ahhh, jag dör, det går inte, det går inte. Vad har jag?
500m och 3’45-fart. Ååh, herregud vad trött jag är. Finns inte en chans. Jag kör
1k sen bryter jag fan. Växla till 4’03/k 2k till sen finns inte”
”Nä, dom finns inte
eftersom du sprang bort dom första långintervallen DITT JÄVLA MIFFO! MEN DOM
HÄR 2k SKALL DU GÖRA”
”Nej. Jag bryter vid 1k. Nu blev jag fan akut bajsnödig.
Ladda med 500g chips och 3 folköl och 6,5h sömn ÄR INTE SÅ JÄVLA LYCKAT”
”Håll i, håll i! Kolla inte klockan än, håll i”
”JAG DÖÖÖÖR! Vad har jag? 1,1k i 3’45/k. 900m. Såhär: om du
gör 2k så kan du slippa dom sista 2k i marafart, seså”
”Aaaaahhhhh!!!! Gaaaahhhh!”
”800”
”600”
”Åh helvete vad jobbigt det är. 400m, det klarar jag aldrig”
”200m. Bit i, bit i”
”2k, biiiiiip!”
”Pust, suck, frust, stööön. Jag dör. Jag måste nog spy nu.
Jävla mage, jag har aldrig magproblem”
”ulk, ulk, ulk. Ha ha, precis som Macky Mack när vi var vid
White Nancy. Varför tänker du på det? jag är nog knäpp”
”Pust, det lugnade ner sig, bra.”
”SÅHÄR: DU TRYCKER FÖR
HÅRT! SÄNK LITE NÄSTA GÅNG OCH FALL INTE IN I ÖVERTRÄNING. FATTA!!!!!”
”Ja, det är helt rätt. Jag lovar.”
Nedjogg:
”Skall fan långbajsa när jag kommer fram. Värt”
”Helvete vad rökt jag är. Känner mig som en lönnfet,
överkokt räka”
Mmm. Gör om, gör rätt nästa gång. Bra jobb ändå. 18k in på
kontot”
Efterord:
Hej alla läsare, jag heter Goran och skall fylla 43 i oktober.
Lås in mig på obestämd framtid.
