Okey, summeringen av vecka 6 och 7 kan hållas ganska kort om
jag inte skall vältra mig hur synd det är om den 43-åriga gubben som inte fick
springa pga förkylningen. En riktigt seg förkylning åkte jag på. Satt i
bröstet, i bihålorna och i öronen. Total misär. Började vecka 6 med hemjogg
från jobbet, följde upp med till och från jobbet på tisdagen. Sedan var det
ridå ner. Testade igen på onsdagen vecka 7, fast egentligen visste jag innan
att jag inte var 100% frisk. Jag var mest frustrerad och det fick jag sota för
eftersom jag fick vila resten av veckan efter det passet. Sammanfattat:
Vecka 6: 28k (3st joggar)
Vecka 7: 13k (1st sorglig jogg)
Så, nu lämnar vi förkylningsträsket och återgår till vardag,
vilket skall innefatta en hel del mer löpning än vad dessa två veckor gjort. På
tal om vardag, min nästan 11-åriga dotter håller fanan högt och visar att hon
minsann kan göra knäppa saker och brås på sin far. Hon ringer hem från en
kompis, tämligen hysterisk och gråter. Det första hon säger är: ”skratta inte
nu, wuääh, snörvel, snörvel. Piercing, wuääh, näsa, wuääääh, kula, WUUUÄÄÄH!
Ehh...que? Det visade sig att hon har testat sin kompis låtsaspiercing där man
stoppar in en magnetisk kula i näsborren och fäster en fin grej mot denna på
utsidan av näsan. Det var ju roligt, så det är klart man skall ha en i varje
näsborre... Vad tror ni händer om man har en väldigt stark magnetkula i varje
näsborre, avskiljda av en tunn näsvägg? Just det. Klonk! kulorna fastnade mot
varandra. Och så kör man en snörvel på det. Då mina kära läsare, då sitter dom
hårt, ganska långt upp i näsan. Min kära fru fick åka till akuten med henne.
Dom lös i näsan och såg inget. Då hämtade dom en grej som skulle utvidga
näsborren lite. När dom stoppade in den i näsan sa det ”KLONK” och så satt det
en magnetkula på instrumentet. Då kollade hon i andra näsborren och då sade det
”KLONK” där med. Fint. Två ”klonkar” är bättre än en. Alla lyckliga och glada
igen. Kämpa familjen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar