Efter att ha levt med förkylningsmisär ett par veckor var
det hög tid att slå tillbaks mot mr Murphy och ta tag i mitt löparjag igen. Tillbaks
till vardagscirklarna utan en massa krafs som stör hela tiden. Eftersom jag
inte sprungit på ett tag bestämde jag mig för att första återstartsveckan inte
skulle bestå av några fartpass. Bara lugnt och städat och återta normal mängd
innan jag försöker öka farten. Måndagen började jag med att vila (kändes bäst
så). Följde upp detta med en hemjogg efter jobbet på tisdagen, 2x
morgonjogg/hemjogg till och från jobbet samt morgonjogg på torsdagen. Fredagen
vilade jag. Temperaturen sista delen av veckan hade krypit ner mot några
minusgrader. Det gillar jag! Några minus, sol, vindstilla och torra vägar. Kyla
stör mig inte nämnvärt när den är kall och torr. Tvärtom, det är vackert och
det blir så tyst ute. På lördag morgon skickade svärfar den här bilden på våran
sommarstuga:
Metalltjejen och klätterapan gick igång direkt och dansade
krigsdans. ”Vi måste åka dit och bada, tunnan är färdig!” Så när klätterapan
hade klättrat färdigt plingar det i min telefon. Det är min kära fru som skrev:
barnen har bestämt att vi skall åka till landet, du får springa långpass där.
Jahapp, då blev det så. Springa långpass på landet är fantastiskt! Jag har en
runda på ca 30km som man kan springa utan att träffa en enda människa eller
bil, så det är klart jag var på. Så vi drog dit och badade tunna i minusgrader
och det var grymt mysigt. Det är lite speciellt att ligga där i och titta på
stjärnorna, rulla sig i snön och sedan hoppa i igen. På söndagen gav jag mig ut
i sex minusgrader, hårt packade grusvägar, tystnad, sol och fridfullhet. Kändes
som jag kunde springa hur långt som helst. Kollar inte på klockan när jag
springer långpass, fokuserar bara på att flyta fram. Kände att jag hade bra
flyt och när jag stannade visade klockan på 32km och 4:37-fart. Kändes hur bra
som helst. Efter detta var det dags för lunch innan vi körde hemåt igen. Mycket
trevlig spontanutflykt.
Summerar in veckan på ganska exakt 80km, ingen kvalitet och
en 32km långrepa. Bra. Nu kör vi vidare i samma spår. Nästa vecka innefattar
lite trösklar också. Hoppas på en bra känsla men utgår från att det kommer
kännas bedrövligt. Bäst så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar