Sådär, nu har jag klarat av två veckors träning till av
bostonsatsningen. Dessa två veckor är alltså de första veckorna i cykel 2. I
slutet av cykel 1 började jag känna att träningen går ganska trögt och jag
svarar inte så väl som jag borde. Detta är ofta ett tecken på att man kör lite
för hårt. Eftersom jag är rätt usel på att avvika från planen har jag kört mig
själv i botten otaliga gånger tidigare. Noterade detta rent tankemässigt och
gick vidare och tränade på som vanligt. Bra G! IQ fiskmås som vanligt. Hursomhelst
så var vecka 16 enbart distans (skulle varit några strides, men dom sket jag i
eftersom det var svårt nog att bara springa i det vita lappmöglet som lagt sig.
Vecka 16 kan sammanfattas såhär: hem från jobbet, till/från jobbet, till/från
jobbet, till/från jobbet, till jobbet, vila, långpass. Alla dessa pass gjordes
i varierande temperaturer från -18
C till -4
C . Det stör mig inte nämnvärt att springa i kyla, alltså
torr, kall kyla. Vädret var fint, underlaget mestadels bedrövligt. Söndagens
långpass avverkades i form av 34km med raketroten Olof. Alltid lika trevligt.
Kunde inte köra så kuperat jag ville eftersom man inte kunde springa i skogen
utan fara för vurpor, så det fick bli cykelbanor, 8:an i skatås samt lilla
delsjön runt.
Summerade in vecka 16 på 98km. Dock fortfarande lite orolig
för känslan i löpningen. Medans jag oroade mig fortsatte jag springa, det säger
sig självt. Nu dock med en gnagande känsla att överträningens brant närmar sig
med stormsteg om jag inte tar tag i detta. Under tiden gnetade jag på med vecka
17. Denna vecka skulle innefatta ett fartpass med blandad
tröskel/10k-fart/200ingar. Men i början av veckan hörde IcebugJonas av sig och
frågade om jag ville springa winterrun på lördagen med Team Icebug. Först
tänkte jag: nä, det är fan skitjobbigt att springa 10k nedtränad. Sedan blev
jag förbannad på mig själv och tänkte att det skall jag visst göra, för man
måste tukta kroppen med lite påminnelser om hur jobbigt det är att springa,
annars blir man vek. Så jag strukturerade om veckan så tävlingen fick räknas
som fartpasset. Fick även med raketroten i laget och han fick spendera sin
40-års dag med att kuta runt liseberg, vilket han gärna gjorde. Så på lördagen
var det dags då. Det var ett riktigt trevligt arrangemang och det var lite
magiskt att springa inne på liseberg med massa snö på träden och tyvärr, även
på marken. Det var fackelshow, skön stämning och kul. Startade såklart för
snabbt och drog första kilometern på ca 3’35-fart. Gnetade på och varvade på
19:10 ungefär. Körde på vad jag kunde, men på andra varvet när man tappat
klippet i steget, började man slira runt ordentligt i snön och då tappade man
fart. Andra varvet gjorde jag på just under 20min. I mål på 39:08 och en 22:a
plats. Tyckte först att jag var sämst i världen, ganskade dock upp mig lite
efter ett tag. Folk med samma sluttid som mig vet jag är minst 1-2min snabbare
än mig på 10k och halvmaraton vanligtvis. Det kändes bra. På prisutdelningen
blev vi uppkallade på scen som vinnande lag i mixed klass också. Det var ju
roligt, det var inte så roligt att dagen efter läsa om att vi kom tvåa och
Sävedalen var de rätta segrarna. Inte jobbigt på så sätt att vi inte vann, mest
tråkigt att sävedalen inte fick stå på scenen som rättmätiga vinnare. Så tvåa
kom vi, inte 1:a.
I min stora förvirring om hur jag skulle göra med min
träning, drog jag i mig lite öl och vin ett par dagar på raken. Vaknade på
måndagen med sjöblöt säng, huttrande kropp och feber. Och nu kände jag att
vila, det är nog bra! Så jag vilar, blir frisk och laddar batterierna. Sedan
skall jag hålla örnkoll på att jag inte trillar över gränsen. Känner mig ganska
tillfreds ändå, jag har många bra veckor bakom mig, nu gäller det bara att
träna smart fram till april. Tröstshoppade ett par skor igår. Det kändes bra.
Nya skor –nya möjligheter.
Summerade in vecka 17 på 83km.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar