Vecka 13, 14, 15 (slutförande av maratoncykel 1)

Ja, jag vet. Bedrövlig uppdatering på blogen. Känns som att jag inte riktigt vet vad jag skall skriva, mer än att rapa upp min träning. Jag var ganska sen på bollen med det här bloggandet. När blogarnas tid är förbi, då började jag skriva. Väldigt gubbigt och världsfrånvänt. El G goes gubbe! Nu kan man definera gubbe hur man vill. En del definerar det som dreglande åldringar, andra som lönnfeta, tunnhåriga 40 åringar vars största mål i livet är att dra i sig 5 burkar öl på fredagen och sedan repris på lördagen. Gärna framför champions leauge kval eller dylikt. Ja, medans de brakfiser i soffan. Nu är jag tämligen tunnhårig, men det där andra stämmer nog inte så värst väl in på mig. Brakfiseriet kan jag mer förlika mig med. Jag har nämligen märkt att det är fullkomligt omöjligt att rulla på djävulsrullen från Manchester utan att någon gång under dessa minutrar förära omvärlden med höga fanfarer från mina bakre regioner.

Jaha, nu spårade jag ur igen. blogande var det jag var inne på. Skall man fortsätta skriva eller lägga ner? Jag vet inte riktigt. Känns inte som att jag förmedlar så mycket till omvärlden mer än mina diverse vedermödor och min träning. Eller kanske skall jag fortsätta till jag sprungit Boston maraton och avsluta där? Eller skall jag fortsätta? Jag vet inte. är det nån som ens läser?

Efter denna högst filosofiska inledning om gubberier och blogande skall jag nu förmedla er om hur min träning gått de senaste veckorna. Vecka 12 var första veckan i maratoncykel 1, som består av fyra veckor. Den veckan har jag redan avklarat i tidigare bloginlägg. Nu har tiden förflytttat sig jättemånga svängningar baserat på cesium 133 och vips så har jag avklarat hela cykel 1! eller nä, inte så mycket vips över det. Maratontäning är fan jobbigt och tro inget annat. Man får det att låta lätt när man ordbajsar, men det är en rätt tuff utmaning att göra det som krävs. Men det vet ni ju alla redan. Så:

Vecka 13 (94km).

Ett nyckelpass på onsdagen enligt 2miles tröskel + 3x1k interval. Detta kördes på cykelbanan utanför det Rosengrenska palatset i Åmmeberg. Satte T-delen enligt plan på 3’48/k. syrade ner mig något överdjävligt på första intervallen och körde likt en desperat slugger på väg att börja gråta av utmattning 2x1k+0,5k. den sista gick bara inte. Gör om gör rätt. 3’36/35 och 3:32-fart. Om jag inte hade dödat benen efter 20m på första hade jag ganska lätt satt 3’35-fart. Dumskalle. Nåväl, följde upp veckan med 30km långrepa innefattandes 2xmilen i skatås samt fyra stycken distanspass på 11-12km/pass.

Vecka 14 (62km).

Denna vecka rubbades mina cirklar oroväckande mycket. Detta kom sig av akut matförgiftning på nyårsafton vilket föranledde två dagars extra vila. Lyckades minimera träningsförlusten hyfsat bra och skrapade ihop veckans mängd på tre pass. Ett långpass på 32km i kraftigt kuperad terräng med progressiva 6km varv i gunnebo (5’03/4’59/4’51/4’40). Utöver detta fick jag till en 18km samt en 12km distans. Tolvkilometarn i mycket trevligt sällskap i form av Macky Mack i rösjöspåren.

Vecka 15 (81k).

Två tröskelpass denna vecka var nyckelpass. på onsdagen var det 4x1mile +8x200m. Avklarade detta ganska bra och flåsmässigt var jag helt med och trots ganska sega ben drog jag igenom det med 3’47/46/45/44 i farter. Tvåhundringarna satte jag på 38” efter två inledande kalibreringsrundor på 39”/36”. Bra så. Det andra nyckelpasset avverkades på söndagen enligt ren tröskel 2x1mile+2miles+1mile. Var helt oladdad och tyckte synd om mig själv innan passet. Äckligt lappmögel hade infekterat cykelbanorna, det var slask, kallt och blåste en hel del. Första repetitionen gick i kraftig motvind och landade på 3’54/km. Var gråtfärdig och tänkte att jag lägger ner den här skiten. Maraton är bajs. Visste att jag skulle få medvind på andra, så jag bestämde mig att köra den ändå. Nu kändes det väldigt mycket bättre och jag satte den i normal fart (3’44/k). Var fortfarande inte övertygad om löpningens förträfflighet och 1min senare väntade 3,2km. Tvingade mig att göra den under devisen att ge upp är totalt förkastligt om man inte är skadad eller sjuk och det var jag inte. Jobbigt. Minst sagt. Gnetade mig igenom med 3’47/k. Sedan var det ju bara 1,6km kvar och nu fick jag vila 2min innan det var dags. Det gick det med och jag satte den på 3’44/k. Detta passet var en viktig vinst över elementen och min egen skalle. eloge till mig själv för det var riktigt jäkla hårt slit från första till sista steget. Utöver dessa pass fick jag till tre distanser på 15, 10, 19km.

Sådär. That’s it. Är nästan igenom första veckan av cykel 2 nu. Men det får jag återkomma till. Kanske. Om jag orkar skriva igen