Den här veckan är det dags för göteborgsvarvet. Har ingen
aning om hur det kommer gå. Är ganska genomtränad, men saknar snabbhet. För en
vecka sedan kände jag inte alls för att tävla, men nu känner jag att jag svarar
ganska bra på träningen, vilket också har gjort att jag ser fram emot att
springa. På lördag får vi se vad det blir. Förväntar mig inga stordåd, men inte
heller plattlopp. Ja ja.
Efter Boston Marathon kände jag att jag faktiskt tröttnat på
att traggla igenom halvårslånga program för ett lopp. Mest trött mentalt över
de långa marafart och tröskelpass som alltid står på agendan. Jag är tämligen
uthållig, men jag är lite less på att alltid känna mig som en brummande traktor
utan överväxel. Jag vill känna mig lite mer som en gasell, bryta cirklarna och
få ett nytt fokus. Så det tänker jag göra!
Jag kommer träna för att försöka bli snabbare på milen och
halvmaraton. Maraton kommer jag inte befatta mig med förrän jag känner att jag
tagit ett kliv framåt på dessa distanser. Det finns fortfarande chans att bli
snabbare eftersom jag så sent som i höstas satte två halvmaror under mitt
tidigare halvmararekord. Så jag kör på och ser var jag hamnar. Något säger mig
att med lite sänkt veckomängd samt riktade fartpass så kan det gå att pressa
gränsen för vad jag tidigare har gjort. Känns ganska peppande att byta fokus.
Det kommer ta lite tid, men det är helt okey. Det är roligt att träna och det
är roligt att ha utmanande mål att träna mot. I mitt fall handlar det om att
någon gång göra 1:19:59 på halvan, och för att göra det behöver jag förbättra
min miltid. Gör jag låga 36, då gör jag sub80 eftersom jag tar med mig farten
till längre distanser och det baserar jag på erfarenhet och min
uthållighetsprofil.
Egentligen kommer varvet på tok för tidigt i denna satsning
och jag har inte riktigt hunnit förbättra farten speciellt mycket. Men jag var
anmäld, och jag kommer springa. Ser det som att jag får ett basvärde att utgå
ifrån. Efter varvet kommer jag köra ett 5km lopp följt av ett par 10km lopp
under sommaren. Var jag står när höstens lopp närmar sig vet jag inte. Men
denna satsningen ser jag som ganska öppen och innefattar minst ett år med fokus
på de kortare distanserna. Det som är bra är att man kan tävla mer när man kör
kortare distanser. Med maraton får man, som mest, ett försök per halvår. Med fler
tävlingar på kortare distanser kanske jag kan få bort lite av mina aversioner mot
10km distansen som jag verkligen har svårt för. Det är en fullkomligt vidrig distans.
Maraton är också vidrigt, men på ett annat sätt och den smärtan är jag bekväm
med eftersom den passar mitt lynne och min löpprofil bättre. Den mentala
härdsmältan man får på 10km är jag väldigt obekväm med. Men skam den som ger
sig, det skall bli kul att utmana sig själv på ett annat sätt ett tag och se
vad det ger.
Jag gillar att ha mål uppsatta och roliga resor att se fram
emot. I höst blir det såklart den årliga resan med överläkaren. En halvmara
skall avklaras. Nästa vår är det dags att åka tillbaks till peak district med
Macky Mack och denna gången får vi nog sällskap av den anglofila fanatikern
mårdhunden. Den resan ser jag väldigt mycket fram emot. Att springa nedför 25%
lutning i ojämn terräng, snubbla på fårstängsel, få syra upp över öronen och
veta att ett felsteg gör att man trillar ner 50m och landar på en bergvägg, det
är en underbar känsla av frihet och man känner verkligen att man lever. Detta i
sällskap av sköna männsikor som delar ens egna vurm för löpning. Det blir inte
bättre än så.
Så det är med full glädje jag nu byter fokus bort från
maraton till förmån för andra mål. Maraton har alltid varit och kommer alltid
förbli det finaste och jag kommer komma tillbaks till den distansen i
framtiden. Tills dess säger jag på återseende på obestämd framtid.
Mot framtiden!
Men vaf.... sno inte mina tankar och upplägg :) Det här skulle ju jag kunna skriva, men först förhoppningsvis en till sub3 i Stockholm om tre veckor trots en strulig vår...
SvaraRaderaHa ha! Det gör jag inte!! Lycka till i Stockholm.
Radera