Tappad tråd

Sprang igenom göteborgsvarvet i lördags på 1:24:51. Att jag inte var helt toppad var jag medveten om. Pollenträning och lite bihåleproblem ställde till en hel del inför loppet. Men ändå, jag jag borde prestera lite bättre. Rannsakade mig själv och kom fram till att ca 39min på 10km borde vara lagom. Startade också så och passerade 10km på 38:56. Höll farten ganska bra fram till 15km, som passerades på 59:01 (men då har man gnetat sig uppför götaälvbron). Från 15km tappade jag alltihop. Kände att jag började bli trött i låren och blev mer och mer sittande. Det händer nästan aldrig och det brukar vara en indikation på att jag är sned i rygg/bäcken. Får kolla upp det. Oavsett, så skall man orka hålla ihop. Gnetade sakta vidare och blev väldigt förvånad när jag började se Daniel framför mig vid ca 19km. Kom ikapp honom precis vid ingången till slottskogsvallen. Först tänkte jag dra på en rökare, men kom fram till att det var löjligt. Han hade uppenbarligen haft en tung dag han med, så vi sprang tillsammans över mållinjen. Kändes rätt.

Det känns som jag tappat stinget lite. Har inte riktigt den där motivationen att ta i allt jag har och det känns riktigt tråkigt. Innan varvet var jag laddad på att ta tag i lite fartsatsning och försöka bli lite snabbare, men nu känns det mest som ett monumentalt berg som skall försöka överstigas. Det är jobbigt. Men skam den som ger sig! Man skall göra det man är rädd för. Springa 5km till exempel. Det är jag rädd för, det är jobbigt. Så det skall jag göra. Förhoppningsvis ger det mig en skjuts i träningen. Ja ja. Känner mig gammal helt enkelt. Dassigt. Skärpning!

Igår var det lilla göteborgsvarvet och mitt fysfenomen till 11-årig dotter skulle för första gången ta sig an 2,4km tillsammans med sina lagkamrater i Jitex fotbollslag. Hon sprang i mål på 10:06 och kom 3:a i F11 vit grupp. Helt fantastiskt! Hon är verkligen ett fysfenomen, som en studsboll som aldrig slutar studsa. Efter loppet var det 1h fotbollsmatch i serien. Idag är det samma sak eftersom dom behövde folk i det andra jitexlaget. När dom behöver det ringer dom alltid min dotter eftersom hon alltid vill spela. ”skall du inte vila benen lite då, du har ju betongvader efter loppet?” ”Va? vaddå? Nää.” Enkelt. Inga krussiduller.

Jag måste hitta tillbaks till det där igen. Inga krussiduller. Bara spring. Bara göra det. Så har jag alltid rullat, det kan man inte bara släppa. Bit ihop och sluta lipa. Inte bli bekväm, det är förkastligt.

Helgens hjälte!