Ordbajsning deluxe

Mitt futila försök att starta en blogg har gått lite kräftgång på senare tid. Mestadels pga av lathet och för att jag inte tycker att jag har så mycket att säga. Om bloggen inte skall självdö, så bör jag nog påta ner några rader då och då, om inte för att inte helt glömma av den. Så då kör vi då. Lite allmän ordbajsning har ingen dött av. Men först måste jag nog ta en paus och gå ut och springa lite. Återkommer om nån timme när jag lallad några kilometer samt strajdat några hundringar på åbys tartan...

...Så. Nu är jag tillbaks igen. Tretton kilometrar blev det, inklusive 10x100m på tartanen. Hur går det egentligen med min träning? Sist jag skrev om det hade jag precis klarat av block 1 i stockholm crashplan. Nu befinner jag mig i mitten av block 3. Så, en liten resumé: Block 2 började med pompa och ståt. Satte mitt första tröskelpass som en smäck och kände mig riktigt på gång. Det andra tröskelpasset sprang jag och tyckte lite synd om mig själv eftersom jag hade konsumerat alkoholhaltiga drycker och var lite småbakis. Men det gick bra ändå. Detta följdes upp med en maratonfartsvecka. Den gick bra den med och enda smolket i bägaren var att jag blev lite trött i quadsen på söndagens 14km i marafart. Sen följde en återhämtningsvecka med bara distans och strides, samt ett långpass. Den veckan var bedrövlig. Fick inte tillbaks benen förrän efter söndagens långpass på 35km, trots ihärdigt rullande på djävulsrullen från manchester. Långpasset var riktigt aptråkigt.

Block 3 började som de andra blocken, med tröskelvecka. Benen började bli lite bättre och glad i hågen skulle jag köra 3x3,2km medans dottern tränade fotboll. När jag skulle starta insåg jag att jag glömt klockan hemma. Obra. Först blev jag arg och tänkte skita i det. Sen blev jag arg för att jag tänkte skita i det. Kom fram till att jag kan ju kolla på parkeringsautomaten och räkna sekunder till den slår om till nästa minut. Då borde jag hamna inom ca 5-10s och ett varv runt Åbyfältet är 3.3km, det vet jag. Visserligen får man bita i det sura äpplet och vara en mupp (tre gånger till på råga på allt) när man ursäktar sig och kommer flåsande till automaten. För att stärka denna förnedring skall jag alltså stå kvar och stirra på automaten medans folk betalar och muppräkna sekunder. Det var sådärkul kan man sammanfatta det som. Efter första varvet försökte kvinnan skymma automaten medans hon betalade eftersom hon antagligen blev stressad över att jag stod och stirrade. Undrar vad hon tänkte när jag helt plötsligt satte av i 3’45-fart igen. Förlåt! Andra varvet kollade killen misstänksamt på mig men avfärdade mig som den mupp jag är. Suck. Dock svårt nöjd med problemlösningen :-) På söndagen var det dags för trösklar och 10k-fart. Satte passet bra och benen hade nu klarat sig igenom sitt stålbad och följde snällt med. Så där är jag nu. Denna vecka är det maratonfart igen. Bra så. Det blir kul.

Annars då? Macky Mack har kvalat till Boston via nån gubbtid i Dalarna. Det är bra. Han lät lite småynklig när jag pratade med honom. Påminde nästan om den mörka tidsåldern när vi var i Peak district och hans incident med mushy peas. Nu är det bara jag kvar som måste kvala. Inte många veckor kvar till Stockholm, vilket inte längre känns stressande eftersom jag lyckats träna bra och det känns som jag har marginal till min kvaltid. Det viktigaste är att kvala, tiden är sekundär. Beroende på väder och sånt bestämmer jag mig på dagen hur jag springer.

Ola gnetar på däruppe i norr. Han är redan kvalad. Blir alltid lika glad när jag kollar i hans träningsdagbok och ser att han är i fas och milen trillar in som dom skall. Ser verkligen fram emot att springa i Boston med ovan nämnda personer. Macky träffar jag i Stockholm om några veckor, det blir skoj. Eventuellt Ola med om han känner för att komma ner från sundet.

Just det, fiskvarvet skall ju springas också. Det är veckan innan maran, vilket är högst ooptimalt. Jag kommer springa i maratonfart från start till mål. Det blir väl 1:27:30-1:28:30. Lite surt att inte springa på max, men det är okey.

Vad har hänt mer då? Jo, jag hade ju lite livsblues för ett tag sedan och kände för att dra iväg med familjen på äventyr. Eftersom jag gillar att vara ute i god tid har vi nu bokat ett hus i Florida under novemberlovet. Något att se fram emot. Jag gillar nöjesparker. Disneyworld, Universal studios, Discovery cove. Så himla kul skall det bli!

Så ligger livet. G är fortfarande här, går ingen nöd på mig. Jag är hel, frisk och lycklig.